Det är därför med stor förvåning som jag konstaterar att anställda vid Jägareförbundet vädrar sina åsikter på ett sätt som rimmar dåligt med det budskap du förmedlat och som jag trodde gällde.

Chefredaktör Marin Källberg skriver på svenskjakt.se att Jägareförbundet accepterar 150 vargar och att medlemmarna därmed står bakom en vargstam i Sverige. Detta är en anmärkningsvärd slutsats, som jag kan garantera inte gäller för varglänen.

I Örebro län där jag tidigare var rovdjursansvarig i länsföreningen, vittnade samtliga kretsar om att de var helt emot varg. En gallup vi genomförde vid en länsstämma gav samma resultat. De 150 vargarna ser vi som ett värsta scenario och verkligen inget som vi vill ha.

Utan förbehåll

Jägareförbundets riksstämma 2016 gjorde ett mycket tydligt uttalande om att förbundet vill ha så lite varg som möjligt. Stämman är förbundets högsta beslutande organ och detta uttalande måste ses som ett uppdrag till styrelsen och tjänstemännen att målet för förbundet ska vara ”så få vargar som möjligt”.

Detta uttalande var inte heller förknippat med några förbehåll, vare sig ur genetisk eller politisk synpunkt. Jag kan konstatera att detta mål ännu inte införts i Handlingsplan varg, men tror nog att detta mer beror på att den årliga översynen inte utförts på flera år än på något annat.

Så få som möjligt

Riksjaktvårdskonsulent Daniel Ligné sa i en debatt TV 4 att ”vi ska ha en vargstam och det är det ingen tvekan om”. Ett budskap som uppfattades som att detta var Jägareförbundets åsikt.

Har man då missat att förbundets högsta organ uttalat att förbundets mål ska vara ”så få som möjligt”. I mina och många andras ögon betyder det att man hela tiden ska jobba för att det ska bli färre vargar oavsett befintlig stam. Skulle man kunna uppnå noll vargar så vore det ju verkligen ”så få som möjligt”.

Att man respekterar riksdagsbeslut betyder ju inte att förbundets mål ska vara identiska med dessa beslut.

Vill ha klarhet

Enbart det faktum att uppfattningen om hur dessa uttalanden ska tolkas är olika, visar på ett problem. Tvetydigheter och oklarheter gynnar inte förbundet. Eftersom jag är helt övertygad om att det inte går att förena en frilevande vargstam med meningsfull jakt, så vill jag ha klarhet i detta och veta var Jägareförbundet står.

Strävar Jägareförbundet mot ”så få vargar som möjligt” eller strävar förbundet mot att ”vi ska bevara en vargstam”?

Jag ser det som att här är det lämpligt att du som ordförande träder fram och avgör om stämmans uttalande ska vara målet eller om tjänstemännens ord gäller över stämmans.

Hans Boström

Medlem sedan 1960-talet och talesperson för arbetsgruppen Meningsfull jakt

Svar från Björn Sprängare

På medlemsmöten i förbundet brukar jag ställa frågan ”Är det någon jägare som vill ha varg på sina marker?”. Hittills har ingen svarat ja. Då vi samtidigt konstaterar att Sveriges riksdag med stor majoritet har fattat beslut om att vi ska ha frilevande varg i landet får vi onekligen ett problem.

Några jägare måste acceptera att ha varg på marken om vi ska följa vad riksdagen beslutat. Detta problem har vi hanterat på följande sätt:

• Vi har valt att acceptera beslutet om att frilevande varg ska finnas i landet.
• Vi kan acceptera att antalet inte överstiger 150 individer och att koncentrationen minskas i ”varglänen”.
• Vi kräver en beståndsreglerande jakt för att förvalta stammen.
• Vi kräver en socioekonomisk analys av kostnaderna som drabbar samhälle, företag och enskilda på grund av den nuvarande vargstammens storlek.

Ett genombrott

Björn Sprängare.

Genom den prejudicerande domen i Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, är vår bedömning att vi har uppnått att beståndsreglerande jakt kommer att genomföras från och med nu, vilket får betraktas som ett genombrott i denna långa och infekterade beslutsprocess.

Uttalandet från fjolårets stämma är en tydlig markering av den inställning förbundet har i frågan. Det innebär däremot ingen ändring av det stämmobeslut från 2008 som sammanfattas i ovanstående fyra punkter.

Det är fortfarande en lång väg att gå för att uppnå vårt mål om högst 150 individer.

När vi nu äntligen nått framgången att få till stånd en aktiv förvaltning av vargstammen är det inte tillfälle att ändra på den inriktning som förbundet drivit och som skapat stor trovärdighet hos de beslutande instanserna och bidragit till det beslut som HFD tagit.

Total samsyn

I det interna arbetet med vargproblematiken råder en fullständig samsyn mellan förtroendevalda och tjänstemän. Vi använder olika uttryck och nyanser i våra uttalanden, men av det som sagts råder det ingen tvekan om var förbundet står.

Vi vill reducera vargstammen så att en meningsfull jakt ska kunna bedrivas i hela landet.

Björn Sprängare

Ordförande Svenska Jägareförbundet