Efter många år med huvudsaklig utbredning i län som Gävleborg, Dalarna och Värmland, ökar vargstammen i Götaland och södra Svealand. Forskningen från vargprojektet Skandulv visar att den geografiska förskjutningen medför stora förändringar i vargens beteende.

Tätare revir i viltrika landskap

Längre norrut i landet, där älgen är det primära bytesdjuret, sträcker sig ett vargrevir över 600 till 1 700 kvadratkilometer. Söderut ser bilden annorlunda ut. Stor tillgång på rådjur, dovvilt och vildsvin – gör att vargarna klarar sig på betydligt mindre yta.

I södra Sverige beräknas ett vargrevir omfatta 250 till 480 kvadratkilometer. Den biologiska bärkraften i söder är därmed betydligt högre, vilket innebär att två till fyra gånger fler vargrevir får plats på samma yta. Resultatet blir en lokal förtätning av varg i områden som samtidigt har tät bebyggelse, intensivt jordbruk och väl utbyggt vägnät.

Skärpt hot mot tamdjur och lantbruk

Att skydda tamdjur i det sydliga landskapet ställer höga krav på stängsling. När nya lösningar som virtuella stängsel introduceras varnar forskare för att risken för angrepp kan öka om fysiska stängsel ersätts helt.

Förändrad jakt och mänsklig tolerans

Etableringen i söder förändrar också vargens val av föda. Medan älg dominerar i norr, utgörs vargens byte i söder i hög grad av rådjur, dovvilt och vildsvin. Jägarnas uttag på rådjur och älg förväntas dock minska påtagligt där vargrevir etableras.

Samtidigt ökar risken för trafikolyckor när unga vargar rör sig över tätt trafikerade vägar.

I sista hand blir vargens spridning söderut inte en fråga om biologisk bärkraft, utan om mänsklig tolerans i tätbefolkade landskap, framhåller forskarna. De varnar samtidigt för att en låg social tolerans kan leda till illegal jakt.

I rapporten konstateras att om den illegala jakten inte kontrolleras kan den decimera eller helt stoppa utvecklingen i vargstammen, oavsett vad lagstiftningen säger.