Blåbärsriset är ett viktigt bete för viltet, och nämns inte sällan i sammanhang av betesskador från hjortdjur – men har även effekter för exempelvis skogsfågel och insekter.

Sveriges lantbruksuniversitet har tidigare konstaterat att utbredning av just blåbärsris minskat med 20 procent från år 1999 till 2016.

Nu har norska forskare kommit fram till att effekten av kalhyggen påverkar blåbärsriset i decennier, skriver den norska tidningen Jakt & Fiske.

– Jag blev förvånad över att effekten som kalhuggning har på blåbärsriset fortfarande var stark, även 50–80 år efter avverkningen, säger forskaren Ulrika Jansson Asplund vid NINA till tidningen.

Forskarna konstaterade också att täckningen av blåbärsris bara var hälften så stor i en äldre planterad skog, som i en äldre naturlig skog.

”Landskapseffekter på blåbär kan ha direkt negativa effekter på ett brett spektrum av ryggradsdjur och ryggradslösa djur som blåbär är en viktig näringskälla för”, skriver forskarna i en ännu opublicerad vetenskaplig artikel som Jakt & Fiske hänvisar till.