Totalt får 153 lodjur skjutas vid den kommande licensjakten, som inleds den 1 mars. Det är nästan dubbelt så många som förra året – och jag kan hålla med Naturskyddsföreningen om att en sådan jojo-förvaltning är olycklig. Varför det är som det är, vet såväl Naturskyddsföreningen som undertecknad.

Men vi tar det igen för säkerhets skull:

När lodjurstilldelningarna tas fram bygger de på föregående vinters lodjursinventering. 2022 hittades 1 441 lodjur, vilket var en kraftig ökning jämfört med föregående år. På den efterföljande licensjakten 2023 fick därför fler lodjur, 188, fällas jämfört med året innan.

2024 dokumenterades färre lodjur, 1 226. Det fick till följd att tilldelningen vid 2025 års jakt därför sänktes till 86 lodjur.

2025 dokumenterades en ökning av antalet lodjur, 1 367. Inventeringsresultat är anledningen till att antalet lodjur som nu får fällas har ökat till 153.

Men oavsett om vi jagar lodjur eller inte kommer stammen inte att växa i all evighet. Redan 2011 slog lodjursforskarna Henrik Andrén och Olof Liberg fast att det är mängden rådjur som styr lodjursstammens tillväxt.

Lodjursstammen ökar vid god tillgång på rådjur, men minskar när rådjuren tryter. Rådjursstammen i sin tur påverkas av lodjuren, men även av andra faktorer, främst räv, kom forskarna fram till.

För två år sedan publicerade Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, en nygammal version av forskningen där de båda forskarna återigen slog fast sambandet.

– Under sin expansion söderut har lodjuren minskat de lokala rådjurspopulationer som de efterhand har kommit i kontakt med. Sedan har lodjuren i sin tur påverkats av den minskade tillgång på föda som de själva har åstadkommit. Då föds färre lodjursungar och fler lodjur dör, sa Henrik Andrén i ett pressmeddelande från SLU, som publicerades den 8 februari 2024.

Studierna visar även att forskarna ser en risk i att lodjuren och rådjuren kan låsa fast varandra i mycket låga tätheter för båda arterna.

Det bästa för lodjursstammen kan alltså vara att jaga dem, så att rådjuren finns kvar i högre mängd och att lodjuren kan fortsätta föda fram sina ungar.

Men fakta är inget som Naturskyddsföreningen tar hänsyn till i detta fall.

Naturskyddsföreningen är en gammal, stor organisation med mycket makt. Då ska det ställas högre krav på dem än att tvingas läsa sådana här lågvattenmärken.

Att Naturskyddsföreningen är emot jakt på lodjur är naturligtvis helt okej – likaså att man överklagar lojaktbesluten till domstol. Men jag betackar mig för populistiska utspel likt detta.

Det här leder ofelbart till en mer polariserad och infekterad lodjursförvaltning.

När ska Naturskyddsföreningen börja ta ansvar? Det är precis sådana här populistiska utspel som leder till att rovdjursjägare tvingas ta emot hot och hat av bindgalna aktivister.