Under årets första halva har det sistnämnda varit tydligt med den utdragna konflikten kring rovdjursjakten, men också kring jägarnas allmänna uppdrag finns det ifrågasättande röster. 
Några av dessa gjordes bekanta för undertecknad i ett replikskifte i Dagens ETC i maj. I ett par debattartiklar ifrågasatte man att Jägareförbundet är lämpligt att få pengar ur Viltvårdsfonden. 
Fonden beskrevs som bestående av statliga medel, förvillande likt hur man brukar tala om skattepengar. Att fonden finansieras genom jaktvårdsavgiften och att man kan säga att det rör sig om en decentraliserad verksamhet, där de som utför viltvården också betalar för den talades inte alls om. 
I stället menade man att Jägareförbundet är partisk i frågan om viltvård och därför inte kan få ha ansvaret för den. Ansvaret borde enligt debattörerna från Djurskyddet Sverige och Djurens Rätt övergå till Naturvårdsverket. 

Viltvården inte det viktiga
Anledningen till att detta borde ske? Jägareförbundet motarbetar deras respektive organisationer. Här finns något att lära för den som vill lyssna. Världsbilden Djurskyddet Sverige och Djurens Rätt genom sina debattörer ger uttryck för blir helt enkelt, att håller man inte med dem kan man inte ha ett sakligt sätt att förhålla sig till viltvård.
Mot bakgrund av händelserna kring Djurskyddet Sverige och Granngården tidigare i år, blir det tydligt att det viktiga inte ens är viltvården, eller det allmänna uppdraget. 
Det handlar i stället om att politiskt angripa och försöka försvaga vad man anser vara hot mot sina egna organisationer och i förlängningen säkert sina egna kanslisters anställningar. 

Folkrörelse byts mot myndighet
Här vill i vart fall jag helst dra i bromsen och tänka efter ett varv extra. Ett väl fungerande system för viltvård, där en stor del av kontrollen faktiskt finns ute i stugorna, bland dem som lever och vistas i skog och mark, ska rivas upp och ersättas med någon inte utredd myndighetsutövning. 
En folkrörelselösning ska bytas mot myndighetscentralisering och mer tjänstemannavälde. Jag tror faktiskt inte det är en utveckling vare sig jägare eller de flesta andra skulle vilja se. 
Tyvärr är det något man måste vara medveten om för att helt kunna sätta sig in i debatten, som på sikt gäller jaktens framtid i landet. Förutom ideologiskt motstånd till allt vad jakt heter finns det risk för angrepp med dagspolitik och pengar som grund.

Jägare måste vara pålästa
Vad kan man då lära sig av debatten? Framför allt att hur vi som jägare kommunicerar och tar debatten spelar roll. 
Vi måste vara sakliga, pålästa och akta oss för att låta diskussionen föras på en nivå där enskildas personliga åsikter bara ställs mot varandra. 
Från Jägareförbundets sida handlar det om att utveckla och förstärka jaktens höga förtroende och goda rykte, men också att fortsätta ta fram strategier för att nå och beröra dem som inte själva jagar och inte redan har mycket erfarenhet. 
För ett fortsatt förtroende över lång sikt måste vi alla vara duktiga på att visa upp och förklara den bra fungerande viltvård som vi faktiskt har. Med en fortsatt hög svansföring inriktad på öppenhet och god etik tror jag vi fixar det galant.

Axel Gruvaeus