Jag välkomnar Jägareförbundets Anders Gruvaeus uppmaning om Helhetsperspektiv behövs i älgförvaltningen. Störst samhällsnytta för AB Sverige uppnås då jakt, viltskador på gröda och skog samt trafikolyckor vägs samman i en helhet. 

Mycket foder

Mikaela Johnsson
Foto: Kate Gabor/LRF

Markägare och lantbrukare bidrar redan i dag med en stor mängd foder genom sitt brukande.

Exempelvis ger hyggen minskad konkurrens och stort ljusinsläpp till marken vilket ökar produktionen kraftigt av gräs, örter och älgens favoriter; rönn, sälg och asp. Utöver detta ökar andelen tall och lövträd i skogsbruket. Ett bidrag från markägarna som stöds av SLU:s Riksskogstaxering.

För att undvika orimliga skador måste viltstammarna anpassas till de faktiska förutsättningarna. Lönsamma näringar är grunden för en levande landsbygd, välfärd och samhällsnytta.

Påverkar tillväxt

Detta knyter an till huvudfrågan i Svensk Jakts artikelserie om älgbetesinventeringen, Äbin: behovet av tydliga ramar för att uppnå balans mellan klövviltets betestryck och landskapets foderresurser.

Denna balans speglas i de skador som accepteras inom skogs- och jordbruk. Äbin mäter skador på toppskott och stammar, men inte sidoskottsbete – vilket också påverkar skogstillväxt och kolinlagring. Det är viktiga faktorer för både klimat och skogsbruk.

Ett viktigt steg

Trots att älgstammen minskat enligt plan, har andra klövviltsarter ökat kraftigt. Sverige har aldrig haft så mycket betande vilt i Sverige som nu, någonsin.

Det totala betestrycket är på många håll högt, ibland orimligt. Rådjur och hjortvilt konkurrerar med älgen om fodret, vilket ökar betet på tall. Ska vi värna älgen, måste även övrigt hjortvilt förvaltas aktivt.

Vi behöver samverka för att uppnå en aktiv förvaltning som ger god viltkvalitet med ökande vikter på kalv, meningsfull jakt och minskade skador.

Det stärker både livsmedelsberedskapen och Sveriges totalförsvar.

Mikaela Johnsson
Vice förbundsordförande LRF