Huvudfrågan i handlingsplanen handlar om förstärkning av finskryska gener till den skandinaviska vargpopulationen genom invandrade vargar.

Enligt regeringens proposition ”En hållbar rovdjurspolitik” ska den svenska vargstammen få genetiskt tillskott minst en gång var femte år. Så har också skett under alla tre femårsperioder sedan 2008 men Naturvårdsverket menar att det finns utmaningar eftersom mycket få av de invandrande vargarna lyckas ansluta sig till populationen i Skandinavien.

Lyckad invandring viktigt

”En femårsperiod utan reproduktion mellan en ny östlig varg och skandinavisk varg påverkar bedömningen av gynnsam bevarandestatus och kan ha betydande konsekvenser för förvaltningen av populationen om gynnsam bevarandestatus inte bibehålls. Det är därför nödvändigt att nya invandrade vargar med östlig härkomst når den skandinaviska vargpopulationen och reproducerar sig”, skriver Naturvårdsverket och pekar på vikten av myndigheter aktivt vidtar åtgärder som kan bidra till att femårsmålet uppfylls.

Vargen tar få renar

Naturvårdsverket argumenterar för att genetisk förstärkning under varje femårsperiod förbättrar förutsättningarna för renskötseln eftersom vargens gynnsamma bevarandestatus då lättare kan upprätthållas. Om den genetiska variationen blir sämre behöver populationen vara större och detta skulle kunna bidra till fler vargar i det norra rovdjursförvaltningsområdet där renskötsel bedrivs. Att vargar kan ta sig från gränsen till Finland ner till kärnpopulationen i Mellan- och Sydsverige är därför på sätt och vis bra för renskötseln.

Enligt skattningar dödar rovdjur varje år 19 500–72 500 renar (8–29 procent) av en population på cirka 250 000 djur. Vargen står för en bråkdel av dessa dödade renar och detta förklaras enklast av att varg i dag inte får uppehålla sig permanent i dessa trakter och att skyddsjakt beviljas generöst.

”Trots att järv och lodjur är de rovdjur som har beräknats fälla flest renar så är varg det rovdjur som renskötarna anser orsakar störst skada inom rennäringen. Vargens jaktteknik innebär att den både kan döda många renar vid samma tillfälle och att den kan orsaka skingring av en renhjord”, skriver Naturvårdsverket.

Åtgärder för att minska skador på rennäring

I handlingsplanen presenterar Naturvårdsverket nio olika åtgärder som kan minska problematiken för renskötsel vid vargnärvaro. Myndigheten konstaterar dock att en del av insatserna inte är särskilt effektiva.

Det kan handla om bland annat skrämsel, flyttning av renar, ökad bevakning av renhjorden, gps-sändare på vargen och stödutfodring. Men den kanske effektivaste åtgärden bortsett från att skjuta vargen, är att flytta vargen från området. Något som kan vara aktuellt om vargen är av genetiskt viktigt ursprung.

En flytt är dock en omfattande insats. Naturvårdsverket ska varje år först göra en bedömning om flytt av varg har övervägts. Detta ska också kommuniceras till både samebyar och lokala myndigheter för att underlätta eventuella planering. När väl en varg upptäcks som kan orsaka problem för renar måste en flytt genomföras snabbt.

Elva år sedan sist

Senast varg flyttades i Sverige är mer än tio år sedan (2013). Därefter har flyttar endast diskuterats, aldrig realiserats.

Tre förutsättningar måste finnas för att flytt ska ske – Det ska vara nödvändigt för vargpopulationens bevarandestatus. Grundförutsättningarna för praktiskt genomförande av åtgärden är uppfyllda och smittrisken kan hanteras enligt riktlinjerna för flytt av varg.

Rent praktiskt måste också en varg som ska flyttas förses med gps-sändare så den kan följas sex månader efter flytten. Den ska också avmaskas mot dvärgbandmask och undersökas om rabiessmitta om den dör mindre en sex månader efter flytt genomförts.

Märkägarmedgivare

Om en varg väl ska fångas in och flyttas behöver Naturvårdsverket endast kontakta markägare och jakträttsinnehavare av den mark vargen befinner sig på. Några officiella tillkännagivanden behövs inte.

Markägare och jakträttsinnehavare måste också godkänna att varg släpps ut på deras mark. Detta krävs dock inte om Naturvårdsverket flyttar vargen till sin egen mark och inte upplåtit jakten till någon annan. Något specifikt utpekat område för utsättning finns idag inte.

Ersättningar

Det är Sametinget som betalar ut ersättningar vid rovdjursskador i renskötselområdet. Hur ersättningarna ser ut regleras av viltskadeförordningen, Sametingets regleringsbrev och Sametingets föreskrifter. Samebyar kompenseras för förekomsten av rovdjur inom renskötselområdet, men också antalet föryngringar.

Regeringen föreslog i budgetpropositionen för 2024 att höja anslag 1:22 (främjande av rennäring från och med i år med tio miljoner kronor för att ge rennäringen ökade rovdjursersättning.

Läs mer om den nya handlingsplanen här>>