Direktivet härstammar från Bernkonventionens Fågeldirektiv 1979 och antogs efter smärre justeringar som EU:s Art- och habitatdirektiv (AoH) 1992. Det har sedan dess varit ett dött statiskt dokument. 
Kommissionen som har sista ordet kommer med största sannolikhet inte gå emot parlamentet i denna fråga!
Sverige med flera andra EU-länder har sedan direktivets tillkomst fått allt större vargstammar, men direktivets utformning gör att all förvaltning blir omöjlig.
Vid Art- och habitatdirektivets tillkomst klassades vargen inom EU som strikt skyddad i bilaga 4. När nu vargpopulationerna 25 år senare ökat i en omfattning som utarmar viltstammar, omöjliggör tamdjurshållning och jakt med hund på många håll, kan man tycka att en nedklassning av vargens skyddsstatus till bilaga 5 vore rimlig.
Men direktivet är ett dött dokument utan inbyggd mekanism för modernisering och detta gör varje förändring omöjlig.

Olika vägar 
Sverige har som bekant prövat olika vägar för att bromsa och begränsa vargpopulationens snabba ökning, men EU:s direktiv och miljöorganisationerna har effektivt kunnat hindra detta genom domstolsutslag. I dagsläget är det uppgivenhet som präglar de som närmast berörs av detta. 
I Storbritannien pågår som bekant diskussioner om att antingen lämna EU eller att förhandla sig till lättnader från EU:s överstatlighet på olika områden. 
I dagsläget, med ett EU pressat av flyktingkris, trovärdighetsproblem och osämja och med ett Storbritannien som vill lämna, vore det läge för Sverige och andra länder att förhandla sig till lättnader i bland annat Art- och habitatdirektivet. 
Man kunde kräva att rovdjursförvaltningen helt bryts ur direktivet och läggs under respektive länders nationella kontroll. 

Politiskt mod krävs
Men till detta krävs politisk vilja och politiskt mod. 
Miljöorganisationerna som till stor del styr EU:s miljöpolitik kommer att bli de största motståndarna till ett sådant förfarande. De har pengar och stora lobbygrupper till sin hjälp.
Men inom EU finns ju andra grupper med makt. Såsom Copa-Cogeca, en sammanslutning som grupperar Europas jordbruksnäring där bland andra svenska LRF ingår. Där finns också grupper som FACE, som grupperar Europas jägarförbund där Svenska Jägareförbundet ingår.
Det vore ju märkligt om dessa starka grupper tillsammans med beslutsfattare, politiker och brukare från olika medlämsländer inte skulle kunna tvinga fram en utbrytning av rovdjursförvaltningen från Art- och habitatdirektivet. 
Men, det är en fråga om att vilja och att ha modet.

Gunnar Jakobsson