Vi har en minskande älgstam, men hur allvarligt är läget Är det kanske dags att vända trenden?
Den låga stam vi nu har ger stora älgtomma områden där ingen jagar och där ingen inventerar. I dessa områden görs ingen älgobs. Inte någon har kontroll på hur älgstammen ser ut.
Älg i bergbana
Det här var ju just detta vi inte ville ha, en älgstam som åker berg- och dalbana, utan styrning.
Nu bör det därför vara dags att enas om ett mål för stammen. Åtta älgar per 1.000 hektar i vinterstam är en nivå, en kompromiss, som alla bör kunna acceptera. Även skogsbruket bör kunna ställa sig bakom ett sådant mål, om man kombinerar det med ett mera viltvänligt sätt att bruka vår nationalklenod.
Vi ska ha minst 40 procent tjur i stammen. Vi ser nu (efter ett antal år) att det ger en hel del fullvuxna tjurar som resultat. Detta är viktigt för att få brunst och framför allt att få den vid rätt tid.
När det gäller hondjuren kan man inte skjuta första bästa, för det kanske är den allra bästa. Det är alltså viktigt att rätt hondjur sparas till kommande
reproduktion, så att man ur en minimal älgstam kan få ut mesta möjliga
resultat. Kvalitet är ledordet även här.
Ändrad rubrik
En vinterstam på åtta älgar per 1.000 hektar ger en avskjutning på något under 3 djur på 1.000 hektar, vilket alla jägare bör vara nöjda med. Reproduktionen ur den stammen räcker också till alla övriga avgångar; trafik, sjukdomar, stångskador, med mera.
Om vi lyckas med att följa ovanstående inriktning så kanske rubriken kan ändras till:
Det var det här vi ville!
Vi bör då också hinna med att skjuta älgarna i början av jakten, för att efter nyår endast bedriva skyddsjakt.
Ingemar Kastensson
Aneby