Jag menar att jägare och Jägareförbundet måste arbeta för att återta förlorad mark. Vi måste kunna argumentera för att jakt är naturvård.
Det finns en felaktig föreställning av att om man slutar jaga mår djuren bättre och blir fler. Alla som jagar vet att så inte är fallet.
Utan jakt skulle fler djur lida. Växande djurstammar och spridningar till nya platser skulle orsaka stora problem för människor, och för annat vilt.
Pålästa motståndare
Våra motståndare är ofta pålästa, verbalt skolade och har sin ideologi förankrad i tätorter, med centrum i södra Stockholm. Och ofta med naturromantiska naivt hopkokade argument.
Som jägarorganisation måste vi argumentera sakligt och förklarande, men också dräpande. Det hjälper inte att skälla. Det ger bara motständaren poäng.
Jag brukar få frågan om det är hemskt att döda djur för enbart nöje. Jag brukar då kontra med och fråga om de någonsin har fiskat och om de i så fall gick ut med tanken att döda abborre för bara nöjes skull. En fråga som brukar ta.
Jakt är naturvård
I den förklarande argumentationen måste vi visa att jakt är naturvård. Man gallrar och vårdar sin trädgård. Man lämnar inte den vind för våg och hoppas det kommer upp blommor och potatis.
Och det är precis vad som ingår som en del i jakt. Man gör ett uttag, men inte mer än vad marken tål. Och man utfodrar och ser till att djuren lever och mår bra.
Vi jagar för att vi vill och trivs med det. Kamratskapet är också viktigt, också en del av jakten.
Utbildning och skolning i retorik tror jag vore ett av möjliga verktyg. Med förbundets tidskrift skulle vi tillsammans utveckla och förstärka argumentationen för jakt för att återta förlorad mark i debatten.
Trygve Engelbert
Medlem i SJF