Efter åtta år med en borgerlig regering kan vi konstatera att det finns en hel del olikheter i att se på jaktfrågorna. Det framstår tydligt att det finns en ideologisk skillnad i synen på jakt, som inte minst visar sig i frågan om vem som ska jaga.
Ska det vara plånboken som styr, som i exemplet när statligt ägda Sveaskog tillåts driva upp arrendepriserna, eller ska det vara de boende i området som har kunskapen om långsiktig förvaltning?
Ska fjälljakten vara öppen för utländska jägare på samma villkor, eller ska de boende i området och landet ha företräde till jakt på statlig mark?
I dessa frågor är skillnaden mycket tydlig i politiken. De borgerliga partierna röstar ständigt ned våra förslag om en jakt som bedrivs av de som bor, lever och verkar i områdena där viltet finns, till förmån för de som kan betala för sig.
Vi socialdemokrater vet att den typen av beslut får konsekvenser för viltförvaltningen och viltstammarnas utveckling på lång sikt.

Bristande intresse
Under 2013 fick vi efter många års kamp en majoritet i riksdagen för ett återgående till de regler som gällde för fjälljakten före regeringens ändring 2007. Detta valde regeringen att lägga i långtidsutredning. På precis samma sätt hanterade man frågan om dubbelregistrering när vi fick majoritet för att lösa den frågan.
Det tyder på både bristande respekt för riksdagens beslut och ett ointresse att lösa de problem som engagerar människor.
Många är de beslut och utspel som har gjorts kring vargförvaltningen under de senaste åtta åren, men faktum är att mycket lite har hänt i verkligheten. Det gör att förtroendet för vargpolitiken är svagt. Det är något som både människor och varg får lida för.

Fri tillväxt bekymrar
Några av våra viktigaste punkter för att lösa detta är:
• Att införa beståndsreglerande jakt på varg när gynnsam bevarandestatus är uppnådd. Det är den nu, den siffran är satt till minst 270 individer. Vi vill alltså ha jakt nu, och då främst i de områden där stammen är alltför tät.
• Vi vill inte tillåta vargrevir inom renskötselområdet. Det senaste från Naturvårdsverket är att vi ska ha minst 30 vargar inom renskötselområdet. Det säger vi nej till.
• Likaså är vi mycket bekymrade över förslaget från Naturvårdsverket som nu behandlas, som säger att max 5 procent av varje rovdjursstam i varje län får skjutas av, vilket skulle innebära i det närmaste fri tillväxt på rovdjur.
• Vi måste jobba på bättre relationer med EU när det gäller rovdjurspolitiken, och slå vakt om den svenska rätten att själva få förvalta våra viltstammar.
• Vi vill införa en ständig vargkommitté för att där kunna lösa en del av konflikterna i förtid, och vi måste se över rovdjursersättningarna.

Riktig satsning
Utöver detta finns det en mängd politiska beslut som påverkar jakten.
Det handlar om samhällsservice på landsbygden, om infrastruktur, bredband och mobiltelefoni likväl som om skolor, vård och omsorg. Det krävs satsningar för jobb och framtidstro på landsbygden för att hela landet ska leva, och för att människor ska kunna bo kvar där man gör.
En ny regering kommer att satsa på landsbygden på riktigt!
Helén Pettersson (S)
Riksdagsledamot, talesperson i jaktfrågor