Vid en genomgång jag gjorde av rådjursjakten 2020–2021 fann jag att bockandelen i Sveriges avskjutning låg mellan 48 och 63 procent av det totala rådjursuttaget.

En sådan hög avskjutning av handjuren borde ha föranlett en sund reflektion om att dessa siffror är alldeles för höga. En målsättning på en minskad andel bock mot 25 procent skulle då satts upp på agendan.

Att då öka jakttiden på just bock genom att införa vårjakt, och ge möjlighet till dubbla jaktuttag kan jag inte på något sätt se logiken i.

Detta medför ju en ännu större snedvridning i avskjutningen. Jag anser att det går på tvärs alla tankar om en sund viltförvaltning. Kan detta vara i linje med Naturvårdsverkets uppdrag?

Medelåldern sänks

Ett överuttag av bock innebär garanterat en sänkning av medelåldern hos handjuren, som i sin tur innebär att de viktiga beteenden som finns hos utvuxna djur och som evolutionen skapat i hög grad försvinner.

I Danmark, där man under lång tid bedrivit vårjakt, var 90 procent av de skjutna bockarna samma jaktsäsong ettåringar. Är det en önskvärd utveckling?

Hjortviltet är strykdjur

Överhuvudtaget så är just hjortviltet strykdjuren i den svenska vilthanteringen. Man kan undra varför.

Är det ekonomiska intressen som styr? Varför visas inte samma omsorg om älg och rådjur som om fåglar, kräldjur och stora rovdjur? Är inte hjortviltet värt en förvaltning som bygger på djurens biologiska och etiska förutsättningar?

Numera presenteras bara en mängd olika avskjutningsmodeller med målsättning att skjuta ner antalet djur och utan biologiska och etiska incitament.

Rätt biologiska grunder

I början på 2000-talet tog jag initiativ till Ryssby/Åby älgskötselområde, där vi skapade den så kallade Kalmarmodellen. Med den visade vi att det med rätt biologiska och etiska grunder gick alldeles utmärkt att jaga älg.

Målet var att djuren som fanns i vinterstam till stor del skulle vara i vuxen ålder och med en liten andel kalv.

Lika delar vuxna han- och hondjur i vinterstam, samt enbart ensamma hondjur lovliga i jakten.

Fredning av mindre tjurar höjde automatiskt åldern på handjuren, som därmed fick leva tills de fått riktiga brunstbeteenden och korna valde den bäste som fanns tillgänglig.

Sparmålet på tjursidan kunde vara 0–4 eller 0–6 taggar beroende på tjurkvaliteten i området.

När vi började hade vi samma problematik som den utökade bockjakten kommer att skapa. Medelåldern hos tjurarna var 19 månader och något äldre hos hondjuren.

Översatt till mänskliga förhållanden kan man säga att det var barn som skötte reproduktionen, och då sätter man det naturliga urvalet ur spel.

Råbock eller padda

För att nu återkoppla till den negativa utökningen av jakt på råbock vill jag att Naturvårdsverket tar sitt ansvar och gör de värderingar i viltförvaltningen som ni är ämnade att göra.

Det kan väl inte vara som så att det finns olika värdegrunder beroende på om det är en råbock eller grönfläckig padda som ska förvaltas?

Jag har inga synpunkter på antalet djur som ska finnas, det ska biotopen avgöra, utan målsättningen är att djuren i vinterstam ska vara av så god kvalitet och hög ålder som möjligt, vilket ger reproduktion med rätt förutsättningar.

Gör om och gör rätt!

Magnus Johansson

Mörbylånga

Fotnot: Debattartikeln är ursprungligen en skrivelse till Naturvårdsverket.