Viltskadekommissionen kan felaktigt uppfattas som en aktör med offentligt och opartiskt uppdrag. Men det är långt från sanningen.

Viltskadekommissionen är initierad och även finansierad av LRF och andra organisationer kopplade till jord- och skogsägande.

Föreslår slopad beslutanderätt för VFD

Applåderar sig själva

Det var också LRF som var snabbt var ute med positiva synpunkter på den utredning organisationen själv beställt.

” Det är uppenbart att regeringen måste ge tydliga direktiv till flera myndigheter om att viltskadorna måste minska. Vi kan inte ha en ordning där viltet avgör vår civilberedskap, vår matproduktion och vår energiförsörjning,” sa LRF:s förbundsordförande Palle Borgström.

Utredningen föreslog en rad åtgärder, bland annat att tillsätta en ny jaktlagsutredning.

Självmål

Peter Eriksson.

– Jag tror att LRF skjuter sig själva i foten, säger Peter Eriksson, ordförande i Svenska Jägareförbundet.

– Det här är inget annat än en partsinlaga, och de skogsägarföreningar som tillsammans med LRF ingår borde fråga sina medlemmar om de verkligen ställer upp på det här. Det tror inte jag, säger Peter Eriksson, själv skogsägare i Jämtland.

I det åtgärdsprogram som presenterade riktades bland annat krav på fortsatt minskade stammar av klövvilt, att klassa vildsvin som en allvarligt skadegörande art och att återinföra skottpeng som ett sätt att motivera ökad avskjutning. Man vill dessutom minska viltförvaltningsdelegationernas ansvar och mandat, genom att delegationernas beslut enbart ska vara rådgivande.

Inget stöd

Förslag som Jägareförbundet inte kan acceptera.

– Vi har en fungerande jaktlagstiftning, vill man ändra i den så är det fullt möjligt men det kräver ingen ny utredning. Nyligen presenterade också SLU en studie som visar att exempelvis betesskador av älg inte hänger samman med storleken i stammen. Trots att vi jägare bidragit till att minska stammarna av både älg och vildsvin minskar inte skadorna, säger Peter Eriksson.

Sett till det är en fortsatt minskning inte rätt verktyg.

– Nej, när det gäller älg så skulle vi sett till resultaten kunna öka älgstammen till tidigare nivåer utan att betesskadorna ökar, säger Peter Eriksson.

Markägarens ansvar

Han förvånas också över att LRF i den här frågan kräver att staten ska ta ett större ansvar. I övrigt driver organisationen äganderättsfrågan som mycket viktig, och när de gäller storleken på viltstammar och jaktens genomförande har markägarna alla möjligheter att påverka situationen utan inblandning av staten.

Ansvaret för viltet ligger därför främst på markägaren, menar Peter Eriksson.

– Jag saknar en bra dialog, jag önskar att den var bättre. Det är viktigt att vi pratar med varandra, vi jägare och markägare, säger Peter Eriksson.