För snart 35 år sedan inleddes det skandinaviska björnprojektet. Ett svensk-norskt samarbete, finansierat bland annat genom den så kallade forskningstjugan, som jägarna bidrar till viltforskningen med genom att vara medlemmar i Jägareförbundet.

Då, för 35 år sedan, beräknades den skandinaviska björnstammen till cirka 600 individer och kunskapen om den var mycket begränsad. Sedan starten har projektet genererat nästan 300 vetenskapliga artiklar, vilka utgjort grunden för hur stammen förvaltats.

Unik kunskap

Sett till resultatet påstår jag att projektet är ett av de mest lyckade viltvårdsprojekten i svensk historia. I dag har vi en unik kunskap om en björnstam som med god marginal lever upp till alla krav om gynnsam bevarandestatus.

Björnen tillför även stora värden socialt och fungerar som bevis på att man kan kombinera biologisk mångfald med långsiktigt utnyttjande av en naturlig resurs.

Eller, med andra ord: Det perfekta exemplet på adaptiv förvaltning.

Förvaltningen undermineras

Tyvärr finns det krafter som försöker underminera projektet och det unika samarbetet som genom åren skapats mellan forskare, de som lever nära björnarna och de som står för arbetet med att förvalta stammen i enlighet med den fakta som framtas löpande.

Krafter som menar att den svenska modellen för viltförvaltning och allt som skapats i projektet ska kastas på soptippen och ersättas av en EU-domstol som baserar sina beslut på ett över 40 år gammalt och statiskt art-och habitatdirektiv.

Ett angrepp av SNF

Världsnaturfonden, WWF, en av de organisationer som i dag är drivande i den processen, var till och med medfinansiär av skandinaviska björnprojektet i starten.

En annan, mycket stor, svensk miljöorganisation som aktivt stöder angreppet på vår viltförvaltning är Svenska naturskyddsföreningen, SNF.

SNF använder mer sofistikerade metoder, men målet är uppenbart detsamma:

Sabotera en svensk viltvårdsmodell trots att den gång på gång uppvisar resultat som ingen i historien uppnått genom att låta domstolar styra. Än mindre domstolar som dömer baserat på kunskapsläget och situationen som rådde i andra länder och med en helt annan natur för över 40 år sedan.

Spelar på känslor

Med kampanjer som ”Tillsammans kan vi” och ”Tillsammans är vi starka” värvar de medlemmar genom att spela på känslor och slarva med fakta.

Ett exempel på taktiken hittar man nu senast på föreningens hemsida och i medlemsbladet Sveriges Natur (nr 5).

Så här ser det ut när Sveriges största och mäktigaste miljöorganisation beskriver situationen för samma skandinaviska björnstam som projektledaren beskriver så här.

En fråga

Till sist en fråga till ledningarna för Naturskyddsföreningen, WWF Sverige och till de medlemmar i organisationerna som kanske fortfarande är med och arbetar aktivt i det skandinaviska björnprojektet.

På vilket sätt skulle det långsiktigt gynna den svenska björnstammen om dagens förvaltningsmodell ersätts med en modell styrd av en domstol i EU, som dömer baserat på ett art- och habitatdirektiv från 1970-talet?

Mats S Johansson