Utredningen av samernas rätt till jakten och fisket måste ske på rimliga villkor, enligt skribenten. Foto: Olle Olsson, Melker Dalstrand och Lars-Henrik Andersson.

Debatt: ”Folkrätt och människovärde åsidosätts i fjälljaktutredning”

Direktivet till utredningen av rennäringslagen är utformat för att avskaffa fjälljakten som vi känner den i dag. Utredarna har fått i uppdrag att ta reda på vilka områden samebyarna har/ska ha ensamrätt till, inte om de ska ha ensamrätt.

Området vi talar om är lappmarksgränsen, i princip allt från norra Dalarna och resten av norra Sverige vilket innebär drygt 45 procent av Sveriges yta. Privata markägare kommer troligen också att beröras på sikt, inte minst skogsägare.

Före utgången av november 2022 ska ett delbetänkande ligga på bordet, det handlar då om samebyarnas ensamrätt. En tillfällig lösning ska tas fram innan slutbetänkandet är klart tre år senare. Detta slutbetänkande ska inkludera övriga samers eventuella rättigheter.

 

Nonchalant av regeringen

Det är mycket kring direktivet som bör diskuteras, men nedan listas ett fåtal punkter. Dessa måste starkt ifrågasättas utifrån ett demokratiskt perspektiv, folkrättsperspektiv och människors lika värde.

  • Utredningens tidplan: Utredarna själva pekar på tidsbristen och tänker därför schablonisera beslutet vad gäller samebyarnas rätt till jakt och fiskerätt utifrån principen i Girjasdomen.

Utredningen behöver alltså inte ta sig den tid som krävs för att göra ett gediget och grundligt utredningsarbete, det viktiga är att så fort som möjligt ge samebyarna rätten till jakt och fiske.

Jag vill påstå att det är både nonchalant och arrogant av regeringen att lägga så kort utredningstid av en så viktig fråga.

  • Utredningens sammansättning: Förutom utredarna så finns en expertgrupp bestående av flertalet experter, från Svenska Jägareförbundet, LRF med flera. Dessa har att ta ställning till bland annat de PM som utfärdas av utredarna.

 

Risk för påverkan

Därutöver finns en grupp med så kallade sakkunniga. Denna grupp representeras uteslutande av företrädare för samerna. Sakkunniggruppen kan, utifrån sin lojalitet, mycket väl komma att filtrera det som expertgruppen kommer fram till innan materialet presentera för den parlamentariska kommittén, bestående av våra politiker.

En fullständigt odemokratisk process ur ett parlamentariskt hänseende.

  • Allas lika värde: Personer utöver medlemmar i samebyar finns över huvud taget inte omnämnda i direktivet. Det gäller övriga svenskar, fjällkommuninvånare, tornedalingar, kväner, ungdomar utan jaktmark, etcetera.

Det finns inget i direktivet som pekar på att hänsyn ska tas till andra än samer. Alla utom samebymedlemmar är alltså redan exkluderade i utredningen.

Hur kan regeringen utforma ett sådant direktiv? Det går stick i stäv med socialdemokratins grundläggande värderingar, att alla människor ska behandlas lika och ha samma rättigheter oavsett hudfärg, ursprung, religiös övertygelse, social bakgrund och tillhörighet.

  • Delbetänkandet ska vara klart i november 2022 och presentera en tillfällig lösning som omfattar medlemmar i samebys rätt till jakt och fiske ovan lappmarksgränsen.

Den slutliga utredningen av rennäringslagen som ska vara klar några år senare ska ta ställning till övriga samers rättigheter. Där kommer också skogsnäringen, äganderätten samt jakt på annat vilt, som till exempel älg och björn, att inkluderas.

Den samlade uppfattningen är att det beslut som tas i delbetänkandet kommer att tillämpas rakt av på dessa områden i den fortsatta utredningen. Där försvann ytterligare en bit av vårt gemensamma land Sverige.

 

Endast ensamrätt

Hela utredningar handlar om ensamrätt för samer. Hur det ska regleras mellan samebymedlemmar och de samer som inte är medlemmar i sameby ingår också, men där slutar direktivet.

Det handlar alltså om några tusen (3.000–4.000) personers rätt till mer än 45 procent av Sveriges yta. 300–500 av dessa är renskötande samer, resten äger någon enstaka ren, men bedriver ingen renskötsel.

Likväl ska dessa åtnjuta de fördelar som utredningen vill komma fram till.

Det tål att beakta att renskötseln omsätter cirka 85 miljoner kronor per år, men åtnjuter minst 400 miljoner kronor om året i bidrag.

Det räcker tydligen inte utan nu ska samebyarna även ta över halva Sverige, som en effekt av delbetänkandet.

 

Ett annorlunda samhälle

Det är viktigt att understryka att samer och renskötseln naturligtvis har och ska ha en plats i Sverige, det är en del av vårt kulturarv. Men det måste ske på rimliga villkor!

Vi skriver år 2021 (inte tidigt 1900-tal) och samhället ser annorlunda ut idag. Det gamla sättet att bedriva renskötsel är sedan länge borta, samerna är inget så kallat naturfolk längre.

Regeringen måste tillämpa en rimlighetsprincip som säkerställer att alla Sveriges invånare har samma rättigheter och tillgång till fjällvärlden, skogen, glesbygden, jakten, fisket, friluftslivet, idrotten, turistnäringen, miljömässig energiproduktion, byggande av bostäder, med mera, utan att bli obstruerad av en lokal sameby som motsätter sig allt som kan vara en avsevärd olägenhet för renskötseln i området och som inte inbringar intäkter till de renskötande samerna.

 

Upprörd fjällkommuninvånare

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se

Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.