Kjell-Arne Ottosson (KD) vill att Polismyndigheten inrättar en särskild grupp som kan agera mot djurrättsbrottslighet oavsett var i landet den inträffar. I motionen skriver han att djurrättsrörelsen har trappat upp sin verksamhet, och genom löst sammansatta nätverk organiserar de sig för att störa animaliebaserad verksamhet inom många branscher.

Kjell-Arne Ottosson (KD).

Aktivisterna är ofta samma personer, oavsett vad gruppen man för stunden tillhör kallas. De rör sig över stora geografiska områden för att rikta in sig mot den verksamhet eller person som för tillfället utgör måltavla, skriver motionären.

För polisen lokalt och regionalt blir det svårt att upprätthålla kompetens för att utreda den här typen av brott. Därför föreslår Ottosson en särskild grupp poliser på nationell nivå, som kan utreda djurrättsrelaterad brottslighet, och som kan stötta polisregioner där brotten inträffar.

Tydligare uppdrag

På samma linje är Magnus Jacobsson (KD) i sin motion där han föreslår att polisen ska få ett tydligare uppdrag att skydda jordbrukare, jägare och samer som drabbas av djurrättsbrottslighet.

Jacobsson vill också utreda om sådana brott ska utredas av den vanliga polisen, eller om det ska hamna på Säpos bord.

”Djur släpps ut, jakttorn förstörs, renar skadas, personer utsätts för hot. Detta är inte acceptabelt. Regeringen måste vidta åtgärder för att öka trycket gentemot de grupper som ger sig på jordbrukare, jägare och samer”, sägs det i motionen.

Särskild kod

Med flera förslag i motionen Djurrättsrelaterad brottslighet vill Kristina Yngwe (C) skärpa samhällets inställning till djurrättsbrott. Hon föreslår att polisen inför en särskild brottskod för sådana brott, för att med det få en bättre översikt, och därmed effektivare utredningar.

Vidare föreslår Yngwe att lagen om hemfridsbrott ändras, så att det inte ska gå att trakassera och förfölja djurägare i deras hem, utan påföljd. Hon vill också se ett stärkt samarbete mellan polismyndigheterna i Europa avseende djurrättsrelaterad brottslighet.

Eftersöksjägare ska få ett bättre skydd av samhället, och i de fall revisorer hotas så att de inte vågar fullfölja sina uppdrag ska statliga revisorer kunna träda in, skriver centerriksdagsledamoten.

Under lång tid

Lars Beckman (M) vill att riksdagen uttalar att det måste gå snabbare att utreda grova jaktbrott. Genom att hänvisa till ett reportage i Svensk Jakt nr 9/2020, beskriver Beckman den orimligt långa tid, tre år, som en jägare från Alfta var misstänkt för brott. Under tiden har han inte kunnat jaga då vapnen varit omhändertagna. Lars Beckman skriver:

”Det är inte rimligt att utredningar som har oerhört stora personella resurser vid gripandet och är så medialt uppmärksammade när personer grips, sedan inte har resurser att följa upp utredningen i rimlig tid. Det är heller inte rimligt att personer fråntas sina vapen under så lång tid.”

Hemliga register

Hans partikamrat Sten Bergheden ifrågasätter varför länsstyrelserna uppmanar allmänheten att tipsa om personer som bedriver illegal jakt.

Med Länsstyrelsen i Västra Götaland som exempel konstaterar han att det inte är rimligt att länsstyrelserna ska hantera tips om grov brottslighet, utan att det är en uppgift för polisen. Han föreslår därför att regeringen ser över hur länsstyrelserna arbetar med att motverka illegal jakt.

Moderaten Pål Jonson föreslår i en motion att viltolyckor inte ska betecknas som jaktbrott. Att köra på ett djur har ingen koppling till jakt, och att en smitning från en sådan olycka rapporteras som jaktbrott leder till att det skapas en bild av att den illegala jakten ökar, vilket är missledande.

Därför anser Jonson att regeringen ska se över lagstiftningen på området.

Hårdare tag

Fredrik Lindahl (SD) vill också se hårdare tag mot djurrättsbrottslighet som drabbar jägare. Jägarna utför en fullt legal och dessutom samhällsviktig syssla, och ska inte behöva riskera att utsättas för brott som begås av djurrättsextremister, skriver motionären.

Men jakttorn sågas ner, foderautomater förstörs, jaktlag konfronteras av maskerade aktivister och jägare hotas med våld. Brotten är svårutredda och efter en tid läggs utredningarna ner, trots att jägare vittnar om att de känner stor rädsla över hoten, och att de inte kan bedriva sin jakt som tidigare.

Därför vill Fredrik Lindahl utreda om det går att tilldela Polisen ytterligare resurser för att komma till rätta med den typ av djurrättsextremisters brottslighet.

Straff för civil olydnad

I en kommittémotion underskriven av Sverigedemokraterna Runar Filper, Martin Kinnunen, Yasmine Eriksson, Staffan Eklöf och Mats Nordberg läggs flera förslag med åtgärder mot ekoterrorism.

Sverigedemokraterna vill att polisen får ett nationellt ansvar för att kartlägga, bekämpa och lagföra de personer och organisationer som ägnar sig åt kriminell djurrättsaktivism. Man vill också se skärpta straff på området.

Med en ny rubricering av jaktsabotage ska sådana brott kunna bekämpas effektivare. Man förslår att en kommande utredning om deltagande i kriminella organisationer ska inkludera kriminell verksamhet, som bedrivs av organiserade djurrättsaktivister.

I motionen konstateras att djurskyddet i Sverige är bland det starkaste i världen. Att djurrättsaktivister ställer sig över lagen och under täckmantel av att det rör sig om civil olydnad, saboterar och försvårar djurhållning är inte acceptabelt. De fem sverigedemokraterna skriver:

”Förövarna gömmer sig inte enbart bakom maskering utan också bakom slagordet civil olydnad. Regeringen bör återkomma med lagförslag om straffskärpning, specifikt för civil olydnad som saboterar för och drabbar djurägare och näringsidkare som arbetar med djur.”