Skogsstyrelsens viltspecialist Christer Kalén säger till Svensk Jakt att den inventering som skogsbolaget AB Karl Hedin genomförde på sina marker inte går att jämföra med resultatet av myndighetens älgbetesinventering, Äbin.

– Detta eftersom företaget inte använt samma metod som Äbin. Jag skulle ha varit glad om man gjort det, men som den är utförd är den inte användbar i kvalitetssäkringssyfte, säger Christer Kalén.

Fler stammar

En faktor som skiljer metoderna åt, är att AB Karl Hedin letat skador på samtliga träd, medan man i Äbin registrerar skador på de högsta stammarna i inventeringsytorna.

­– Det betyder att de fått ett större antal stammar, men samtidigt ett antal som ännu inte utsatts för älgbete. Något som leder till att man sammantaget får en lägre skadenivå än vad vi får genom Äbin. Man har alltså inventerat obetade stammar som vi bedömer inte blir, eller har liten chans att bli, produktionsstammar i framtiden, säger Christer Kalén.

Ingen markering

Enligt Kalén är en annan bidragande orsak till de skilda resultaten att man inte inventerat exakt samma ytor.

– Det finns ingen markering som visar provytan där Äbin genomförts, och gps-angivelser är inte tillräckligt för att man ska hamna i samma rutor där vår inventering genomförts.

Han uppmärksammar också att AB Karl Hedins inventerare inte genomgått Skogsstyrelsens kalibrering i Äbinmetodiken, och att det är ytterligare en faktor till de skilda resultaten.

Precis som Björn Örtendal, skogsförvaltare på Karl Hedin, pekade på svårigheterna att skilja betesskador från andra skador, till exempel knäckesjuka, lyfter Christer Kalén betydelsen av att inventerarna är noggranna.

– Det gäller att veta vad som är en betesskada för att göra en korrekt inventering, säger han.

Ändrar inget

Äbin som inventeringsmetod har utvärderats vid tre tillfällen. 2007, 2014 och 2021.

– Slutsatsen är att Äbin visar det den ska registrera, säger Christer Kalén. Min slutsats efter att ha läst AB Karl Hedins rapport är att deras inventering inte kan jämföras med Äbin eftersom tillvägagångssätten är olika, samt att vi står fast vid våra redovisade resultat för området. Vi har alltså inte anledning att ändra i inventeringsmetodiken.