Vargforskarna är säkert förvånade över att vargen liksom andra djur, exempelvis vitsvanshjort och kanadagås, har stor förmåga att föröka sig från ett fåtal individer. Dessutom att inavlade individer gallras bort.

I Sverige har vargstammen växt från två vargar någon gång på 1980-talet till nu långt över 400 individer. Detta trots att det, enligt vad forskarna påstår, bedrivs en omfattande illegal jakt. Forskarna har heller inte uppfattat att det är polisen som utreder illegal jakt, inte forskarna.

Här är forskningen som jägarna finansierar

Ett fyllt träd

Är vargforskning viktig? Det undrar givetvis jag och många med mig.

Varför lägga så stora resurser på att forska om vargen? Varför är det viktigt att följa varje individ och hur länge kan forskarna finna nöje i att veta vilka vargar som är släkt med vilka? Släktträdet måste väl nu vara fyllt till sista gren.

Till vilken nytta är det att titta i ett släktträd med tusen och åter tusen vargar? Under de mer än 30 år som forskarna arbetat med att se vilka som är släkt med vem har flera tusen vargar fötts och dött.

Trevlig sysselsättning

Ingen kan heller tro att forskarna har koll på alla vargar. Se bara tjuvparningen i Sörmland där hybrider plötsligt dök upp. Forskarna erkände att de inte ens visste att dessa fanns.

Hur många vargar som finns utöver det antal som forskarna anger vet ingen.

Att flyga runt med helikopter för att söka varg för att söva, väga och mäta, kan väl vara trevlig sysselsättning, men säkert något vargen klarar sig utan.

Värdefulla vargar även vid syskonparning

En gåta

Varför man forslar döda vargar från hela landet till Uppsala för att obduceras och dna-säkras är för alla – utom tydligen för forskarna – en gåta. Vad söker man?

Att åka runt och leta vargspillning som sedan ska dna-testas verkar inte heller seriöst.

Nu är det hög tid att avsluta vargforskningen.

Göran Pettersson