I debattartikeln ”Jägareförbundets framtid står på spel ” målar ordföranden i Jägareförbundet Blekinge, Linda Mattisson-Olsson, en dyster framtidsbild av vad förbundet riskerar att utsättas för.

Frälsningen tycks stå att finna i valet av rätt kandidat till ordförandeposten vid förbundets årsstämma i början av juni, enligt insändaren.

Förutom valberedningens enhälligt framlagda förslag finns nu även ett motförslag från ett antal länsföreningar. Ett förslag på en av förbundsstyrelsens ledamöter, med den eftertryckliga motiveringen att nu krävs kunskap om förbundet, liksom vetskap om hur förbundet hamnat i den situation det nu befinner sig i.

Förbundet är starkt

”Svenska Jägareförbundet står vid ett historiskt vägskäl och det kräver förändring. Utan förändring kommer Jägareförbundet att fortsätta mot undergång och till sist upphöra att vara en medlemsorganisation”, skriver Linda Mattisson-Olsson.

Det är nog långt ifrån alla som känner igen sig i denna dystopi!

Vi växer, vi har urstark ekonomi, kompetenta människor söker sig till oss för arbete, vi är med och leder jägarna i Europa, med mera.
Men kanske är det just det som är vårt dilemma, att Svenska Jägareförbundet av fientliga krafter upplevs som en alltför stark röst för Sveriges alla jägare.

Splittring problemet

Det verkliga problemet just nu är att vi splittras av att man från ett antal länsföreningar driver osakliga och vilseledande kampanjer om hur vår förbundsledning, såväl styrelse som ledande tjänstemän, utför sina uppdrag.

Det i sammanhanget obegripliga och inkonsekventa, är med den selektivitet man värderar enskilda personer i förbundsstyrelsen. Samtidigt med kritik av kollektivet lyfts ett namn fram, närmast som en framtida Messias.

En styrelse är ett kollektivt agerande beslutsorgan. Det styrelsen beslutar eller gör är samtliga ledamöter ansvariga för! Förvisso kan enskilda ledamöter anmäla avvikande mening och reservera sig mot majoritetens beslut.

Gemensamt ansvar

Det som avhandlas inom en styrelse ska stanna inom denna. Ingen, förutom ledamöterna, har rätt till det som sker i det slutna rummet.

När styrelsen uppgett sig vara enig kring tagna beslut, vilket man varit i alla de frågor kring vilka det höjts kritik och ifrågasättanden, är alla ledamöter delaktiga.

Alla har därmed deltagit i och är ansvariga för beslut som fattats.

När olyckskorparna nu jämrar sig över saker som man tycker har gått snett, samtidigt som man ställer krav på att nästa ordförande måste vara en person med kännedom om vad som gick snett och vad som krävs för att det inte ska hända igen, samt har förmågan att kommunicera och inte bara informera (i efterhand) blir det riktigt tokigt.

Total tystnad

Henry Sténson, som föreslås som motkandidat till valberedningens förslag, har förvisso varit med på resan, men vad man avsiktligt valt att förtiga i sina försök att vilseleda och skriva egen historia om, är att han varit och alltjämt är en del av förbundsstyrelsen.

Dessutom har han varit totalt tyst när det gäller att försvara denna styrelse mot framförd kritik.

Om det är så man uppfattat sin roll som ledamot av förbundsstyrelsen är det väl högst märkligt att man skulle anförtros att leda densamma.

Knappast den frälsare Svenska Jägareförbundet just nu behöver och sannolikt inte någon som vågar och kan stå längst fram när det blåser mer än lätt bris.

Utan bindningar

En ordförande måste vara villig att engagera sig inte bara i den egna styrelsen, utan i hela förbundet. ”Kommunikation, engagemang, tillgänglighet, ledarskap, utveckling, mod och framåtanda är nyckelorden”, när man letat efter en villig ordförandekandidat ur förbundsstyrelsen.

Det är egenskaper som man utan tvekan kan skriva under på, men det är kanske inte det som framträtt under den föreslagna kandidatens nu innevarande mandatperiod.

Att vi har ett gediget jobb att göra i många tuffa frågor är vi nog alla överens om, men för att lyckas är det tillsammans som det måste göras, och genom full uppslutning bakom valberedningens förslag till förbundsordförande.

Kanske är det väl så klokt, att som valberedning nu gjort, föreslå Per Klingbjer, med ett utifrånperspektiv på nuvarande ”undergångsprofetia”, utan tidigare bindning till någon särskild falang bland länsföreningarna i landet.

Torsten Nilsson, ordförande, Jägareförbundet Uppsala

Johan Lundberg, ordförande, Jägareförbundet Gävleborg

K G Abramsson, ordförande, Jägareförbundet Västerbotten