Ingen ansvarstagande naturvän, allra minst vi inom Svenska Jägareförbundet, vill se en tystnadskultur utveckla sig kring en illegal vargförvaltning sprungen ur en desperat uppgivenhet.
Men det är just det man från Naturskyddsföreningen bidrar till att underblåsa, genom ständigt överklagande av välgrundade och lagligt fattade förvaltningsbeslut vare sig det gäller skyddsjakt eller licensjakt efter rovdjur. I det här fallet årets alltför begränsad licensjakt på varg.
I tid och otid
Jag har tidigare pekat på att all tystnadskultur, oavsett vilken form av kriminalitet som skyddas, är bristen på tillit till det system som ska förebygga, bekämpa och lagföra.
Till detta kan fogas det förvaltningssystem vars uppgift är att säkerställa en fungerande förvaltning.
Att i tid och otid genom överklagande alltid försöka haverera alla strävanden till laglig och förutsägbar möjlighet till att förvalta våra rovdjursstammar är i högsta grad kontraproduktivt.
Att det dessutom sker strategiskt tidsmässigt genom sent ingivna överklaganden, med stor sannolikhet även med ekonomiskt stöd av medel sprungna ur Viltvårdsfondens jaktkortsavgifter lär nog genomskådas.
Leder inte framåt
En rovdjurspolitik som redan saknar bred acceptans bland de som bär konsekvenserna av denna, som saknar förutsägbarhet och tydlighet och där politiska beslut om nivåmål omtolkas på myndighetsnivå, eller hindras eller fördröjs i domstol, är inte vägen framåt.
Varken när det gäller samlevnaden mellan rovdjur och landsbygdsbefolkning och areella näringar eller gynnsamt bevarande.
Torsten Nilsson
Ordförande Jägareförbundet Uppsala län