I sitt förslag till nya jakttider har Naturvårdsverket använt sig av Rödlistan från 2020 för att motivera sina ställningstaganden.

För bläsand och kricka, vilka är två arter man vill förbjuda jakt på, uttalar man tydligt den ändrade klassningen från ”livskraftig” till ”sårbar” i Artdatabankens nya Rödlista som främsta orsak. Trots att man också skriver att ”jakten inte har listats som ett hot eller påverkansfaktor på dessa populationer”.

Handbok avråder

Svenska Jägareförbundet anser i det svar som skrivits på regeringens remiss angående jakttiderna, och som ska lämnas i början av oktober, att Naturvårdsverket använder Rödlistan på ett sätt som den inte är ämnad för.

Utöver att ge praktiska exempel på hur fel det kan leda om Rödlistans klassning av en art används för att besluta om jakttider, hänvisar förbundet till Internationella naturvårdsunionen, IUCN, som i en handbok över hur rödlistor ska användas beskriver lämpliga och olämpliga områden.

Och i handboken varnar man för att använda rödlistornas hotkategorier som underlag för politiska beslut om en art ska förvaltas med jakt eller inte.

Rödlistan ska inte användas på det sätt som Naturvårdsverket använder den för att ta bort jakttiden på kricka och bläsand, enligt en handbok som getts ut av Internationella naturvårdsunionen.

Ett varningssystem

Är då rödlistans kriterier, trots vad IUCN anger, lämpliga att använda för att bestämma jakttider? Vi ställde frågan till Henrik Thurfjell som arbetar med Rödlistan på Artdatabanken vid Sveriges Lantbruksuniversitet.

Henrik Thurfjell, Artdatabanken.

– Rödlistan är ett varningssystem. Det kan finnas många orsaker till varför ett djur rödlistas med en minskande eller liten population. Ibland vet man varför, men inte alltid. Om man kommer till en rödlistad art är det relevant att titta närmare på arten, och från fall till fall utvärdera om jakten har inverkan på populationen.

Jakten försumbar

Ett exempel är skogsharen som kan jämföras med kricka och bläsand, eftersom samtliga är nytillkomna på Rödlistan. Skillnaden är att skogsharen klassas som nära hotad medan änderna finns i kategorin sårbar.

Ytterligare en viktig skillnad är att Naturvårdsverket föreslår fortsatt jakt på skogshare, medan man vill ta bort jakttiden på de båda simänderna. Trots att det i verkets egna skrivningar sägs att jakten har försumbar eller ingen betydelse för de tre arterna.

– Skogsharen har jag själv tittat närmare på och att den minskar beror i första hand på milda vintrar samt den påverkan fältharen har. Jakten spelar i stort sett ingen roll, säger Henrik Thurfjell.

Men det gäller ju också för kricka och bläsand. Hur ser du på att Naturvårdsverket vill stoppa jakten på dem med hänvisning till Rödlistan, trots att jakten inte påverkar populationerna?

– Jag har svårt att kommentera det, eftersom jag inte vet hur de tänkt och resonerat vad gäller de arterna.

I en handbok som getts ut av Internationella naturvårdsunionen för hur en rödlista bör användas, varnar man för att använda listans hotkategorier för att styra politiska beslut kring om en art ska förvaltas eller inte. Hur ser du på det mot bakgrund av att Naturvårdsverket använder den svenska rödlistan för att förbjuda jakt på livskraftiga arter?

– Det är helt rätt som IUCN skriver i sina instruktioner. Rödlistan ska inte användas i blindo, utan användas som ett varningssystem, där man måste studera art för art för att se vad som är orsaken till förändringar, säger Henrik Thurfjell.

Rödlistad rödräv?

Jägareförbundet hänvisar som sagt inte bara till internationella organisationers tolkningar av hur en rödlista ska användas för att visa på att Naturvårdsverket argument inte håller. Man ger också praktiska exempel på hur tokigt det kan bli.

Ett bra sådant är när man beskriver vad som skulle ha hänt med jakten på rödräv, och rävens bytesdjur, om Naturvårdsverket tillämpat Rödlistan som vägledning under åren med rävskabb.

Förbundet skriver:

”Rävskabbens framfart på 80-talet är ett tydligt exempel hur olämpligt det är att använda rödlistans globala kriterier för att avgöra om jakt ska tillåtas på en art i Sverige. Avskjutningen av rödräven minskade med cirka 70 procent under en 10-årsperiod vilket torde speglat stammens nedgång. När räven försvann ökade snabbt dess bytesdjur i antal för att sedan snabbt, i ungefär samma grad som räven åren innan, minska igen. I konsekvens med den tillämpning av rödlistan som Naturvårdsverket nu förordar borde först räven och därefter alla bytesdjur, ha listats som starkt hotad och jakt på räv och senare de andra arterna stoppats. Alla inser det absurda i ett sådant agerande.” 

Flyttande fåglar

Förbundet pekar också i sitt svar på att antalet krickor är så stort att den svenska jakten inte på något sätt kan påverka populationen negativt, samt att jakten på fåglarna inte i första hand sker på de i Sverige häckande, utan att uttaget görs ur en mycket stor migrerande population.

Vidare kritiserar man att Naturvårdsverket hänvisar till en EU-dom mot Finland som förbjöd vårjakten på ejder. Den domen, menar Jägareförbundet, gällde häckande fåglar och inte flyttande, och kan inte användas för att motivera ett jaktstopp på kricka och bläsand.

Från höga nivåer

Jägareförbundet skriver:

”Att en art förflyttas från en rödlistekategori till en annan är en indikation på att antalet individer i populationen har ändrats sedan en rödlista senast togs fram. Populationens storlek i sig betyder väldigt lite för rödlistan och en eventuell minskning kan ha skett från mycket höga nivåer. Frågor om jakttider däremot handlar huvudsakligen om hur många individer det finns i populationen och hur stor andel av populationen som skjuts eller förväntas skjutas. Med populationen ska i linje med vad som ovan sagt rörande EU domstolens dom (C 217/19) avse uttaget ur hela den genom Sverige migrerande populationen.”