Länsstyrelsen i Jämtlands län föreslår i sitt debattsvar att dialogen ska börja nästa år. Vad är det som hindrar att den börjar nu?
Det skulle ge möjlighet att se nuläget samt skapa former inför nästa år. Möjligheten till samförstånd skulle öka och bättre beslut kan tas för alla parter. Processen skapar gemensamma lösningar.
Berörda parter kan vara småviltsjägarna, renägarna, turismen, älgjägare, länsstyrelsen, med flera.

”Samebyarna har begärt omfattande avlysningar av småviltjakt”

Renarnas situation

Länsstyrelsen belyser i sitt inlägg renarnas situation och ställer en besvärlig vinter och en ökad sommarturism mot småviltsjakten, som i huvudsak består av fågeljakt.
Vad definierar en besvärlig vinter? Vad är det som gör att turismen inte begränsas?
Vidare nämns även rovdjursangrepp, vilket är en stor påverkansfaktor för rennäringen då rovdjur faktiskt dödar renarna.
Vad gör Länsstyrelsen i Jämtlands län för att påverka Naturvårdsverket att rätta sig efter regeringens beslut om antal vargar?

Semantik, återvänder eller undviker

Det är riktigt att länsstyrelsen inte har använt formuleringen ”återvänder” utan ”undviker” när det gäller fågelhundars reviering i fjällterräng där renar finns. (Se till exempel delbeslut avseende småviltsjakt inom Jovnevaerie sameby 2020-08-21 med diarienummer 613-5665-2020).
Så en omformulering behövs av frågan:
Vilka bevis finns för att renar undviker områden där det finns småviltsjägare med stående fågelhundar? Vad menas med ”kan bli störda”? Hur definieras och bevisas ”den undanträngande effekten” som länsstyrelsen använder sig av i sitt debattsvar?

”Länsstyrelsen borde sluta gissa och ta reda på fakta”

Säker jakt

Ett klargörande föreligger av länsstyrelsens formulering ”effektiv och säker älgjakt”. Vad menas med effektiv, respektive säker?
Frågan som hänvisar, gissningsvis, till paragraf 27 i jaktlagen som säger att jakten ska bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande och att människor och egendom inte utsätts för fara.
Våra marker i Jämtland omfattar 1.200.000 hektar exklusive vattenytor på 300.000 hektar. Ska det på dessa enorma vidder verkligen inte gå att bedriva älgjakt ”för husbehov” och jakt med stående fågelhund på ripa samtidigt ur ett säkerhetsperspektiv?
Om vi snarast startar en dialog med medverkande från olika intressenter, som vill använda allas våra fjäll för rekreation och näringsverksamhet, så kanske missförstånd undviks och bättre förståelse för varandras behov skapas.

Till regering, riksdag och Jordbruksverket

Länsstyrelsen har att förhålla sig till rennäringslagen från 1971 med revideringar 1995/96, där det i paragraf 99 står: ”Beslut som avser upplåtelse av rätt till jakt och fiske får dock överklagas endast av sameby.”
Detta strider mot EU:s grundläggande rättigheter. Hur kan det vara så att några få som bedriver rennäring i Sverige får överklaga ett beslut som stödjer sig på en lag som går emot våra grundläggande rättigheter, medan övriga tio miljoner innevånare inte får överklaga länsstyrelsens beslut?
Rennäringslagen behöver en uppdatering där Sverige följer våra grundläggande rättigheter.
Det går också att se över hur länsstyrelserna med statlig fjällmark kan tolka rennäringslagen så olika när det när det gäller småviltsjakten på statens mark. Vad gör Jordbruksverket och Naturvårdsverket för att likställa tolkningar?

Att bo i Jämtland

Jakten och fisket i fjällen lockar till att bosätta sig i Jämtland. Många väljer att bo kvar av samma anledning. I synnerhet yngre människor.
Vill vi inte ha fler innevånare i Jämtland? Vill vi att de som bor här stannar kvar, lockade av jakten och fisket på våra gemensamma marker?

Jim Vejby
Jägare med stående fågelhund, Jämtland