Vargforskarna konstaterar sammanfattningsvis i sin debattreplik:

På 20 år har det uppdagats lika många fall av konstaterad illegal jakt på varg i Sverige. Utöver det 28 fall av sannolik illegal jakt, där man visserligen inte påträffat en död kropp, men starka indicier som pekar på illegal jakt. Med andra ord finns det en lång rad entydiga bevis på att illegal jakt på varg förekommer.

Så långt forskningen.

Få fall

Således förekommer ett–två fall per år där man någorlunda säkert kan misstänka illegal jakt. Men kan man av detta verkligen påstå att den illegala jakten är omfattande?

Som i sin forskningsrapport återkommer man i debattrepliken till matematiska beräkningar som visar att ett stort antal vargar försvinner varje år, och att detta beror på illegal jakt.

Behöver försvinnandet bero på illegal jakt eller kan det bero på att vargarna går hårt åt varandra? Från forskningen vid Yellowstone nationalpark framgår att vargar försvarar sitt territorium – våldsamt. Något som påpekades på Svenskjakt.se i debattartikeln Blott Sverige svenska vargar har, i vilken vargforskarnas slutsatser ifrågasätts.

Naturligt med strider

De svenska forskarna har dragit slutsatsen att den illegala jakten har eskalerat.

Under perioden 2000–2017 ökade antalet försvunna revirhävdande vargar i Sverige från 1 till 29 stycken per år.

Under de här åren har antalet vargar flerdubblats och reviren överlappar varandra. Det är trångt i skogen.

Är det då inte naturligt att revirstriderna blir många och hårda? Att vargarna biter ihjäl varandra?

Att inte många vargar återfinns har också en naturlig förklaring. Varje år dör miljoner djur i våra skogar, på åkrar och i trädgårdar. Hur många av dessa stöter vi på? Inte många. Naturen sköter om detta.

Varför skulle inte det gälla vargar också?

Göran Pettersson