Till exempel säljs intensivutbildning av jägare för femtontusen, vilket naturligtvis ökar medlemsskaran och ger mer intäkter. Men framför allt växer kåren så det knakar och vart ska alla dessa nya jägare ta vägen, då utbudet av jaktmarker är konstant.
Förbundets lösning tycks vara att helt enkelt utöka jakttiderna på viltet. Ett föga imponerande beslut som inte ligger i linje med förbundets i andra sammanhang uttalade avsikt, att värna om en god viltvård där jakten bedrivs med hög etik och moral.

En negativ bild

Jag känner många jägare som skulle förvalta rådjuret på bästa sätt även om det var jaktbart hela året. Jag känner också till att en stor del av dagens jägarkår inte skulle försitta chansen att fälla en grann sexa i maj för att hänga trofén på väggen.
Att skjuta getter i februari kan jag inte heller förstå. Tre djur försvinner, vilket drastiskt minskar utbudet för hundjakten till hösten.
För oss som bor i mer tätbefolkade områden kommer säkert också den icke jagande allmänhetens uppfattning om oss att förändras negativt: ”Är ni nu ute och skjuter på allt som rör sig igen.”
Vi delar idag naturens resurser inte bara med brukande verksamhet, utan också med växande fritidsintressen av olika slag hos allmänheten. Det ska plockas bär och svamp, springas orientering, tränas och tävlas med hundar, hundspann, ridning, cyklas i terrängen, och så vidare.
Jakten och alla dessa aktiviteter ska konkurrera med viltets rätt att få lugn och ro i sin krympande bostad.

Drastiska åtgärder

Fokusera istället på skyddsjakten av till exempel vildsvin och dovhjort. Här finns många pluspoäng att hämta hos den icke jagande befolkningen.
En betydligt krångligare väg att gå för att utöka jaktmöjligheterna till våra marklösa. Men väl värt för våra länsföreningar att envist kämpa på för.
Här kommer annars komma krav från såväl lantbruk som skogsbruk på mer drastiska åtgärder. Till exempel bruk av drönare, helikoptrar och annan mänsklig uppfinningsrikedom.
Alltså, kära Jägareförbund! Ställ er på viltets sida.

Göran Svejme