Att vargen domesticeras – vilket är ett naturligt beteende hos ett intelligent rovdjur som inte har någon anledning att skygga för människor – är forskarnas värsta mardröm. Då är gränsen för att vargen börjar se människan som ett möjligt byte nämligen inte långt borta.

Under 1800-talet inträffade många dödliga vargattacker på barn och ungdomar i Sverige och Finland. Med jämna mellanrum nås vi av rapporter om nutida sådana i Ryssland och Kaukasus. Utöver det tragedierna när Kenton Carnegie i Kanada och den kvinnliga djurskötaren i Kolmårdens djurpark dödades av vargar för några år sedan.

Dessa händelser är alla förskräckliga exempel på att vargen är ett mycket kapabelt och kraftfullt rovdjur, som lätt kan döda en människa när den vill.

Sorgligt och skamligt

Att vi nu har oskygga vargar kring gårdarna och husen i Ovanåker, utan att ortsborna får något gehör för sina nödrop från statens ansvariga, är lika sorgligt som skamligt.

Tyvärr kommer det inte som någon överraskning, med en ökande vargpopulation som är fredad från jakt.

Nu är det inte fantasifulla bortförklaringar om vargens ofarlighet från diverse rovdjursromantiker och balkongbiologer som gäller längre!

Nu måste staten – politikerna i riksdagen, regeringens ansvariga departement, Naturvårdsverket och alla rovdjursansvariga tjänstemän på de berörda länsstyrelserna – omedelbart ta ansvar för sina vargar. De måste inse riskerna med alltmer oskygga vargar och tänka om.

Legitimitet saknas

Myndigheterna måste ge tillstånd till att genom skydds- eller licensjakt kraftigt minska vargpopulationen. I ett första steg ned till riksdagsbeslutets totalt 170 individer.

Detta måste ske både i Ovanåker och på alla andra orter, där befolkningens tålamod med odlingen av rysk varg i Sverige har missbrukats på tok för länge för att vara acceptabelt.

Den nuvarande statliga rovdjursförvaltningen saknar helt legitimitet och acceptans hos allt bredare lager på landet. Det är en mycket olycklig utveckling, som måste hejdas innan det är för sent.

Farlig utveckling

Alternativet, att befolkningen tar lagen i egna händer och helt sonika skjuter bort den plåga de utan något hopp om hjälp utsätts för, ligger tyvärr snubblande nära på många håll i det så kallade vargbältet i Mellansverige.

En sådan utveckling tjänar varken vargen eller någon annan på!

Vi måste kunna se sanningen i vitögat, visa äkta medkänsla med de människor som drabbas hårt och förvalta vargen liksom vi gör med allt annat vilt.

Vi kan helt enkelt inte fortsätta detta cyniska fullskaleexperiment med befolkningen på landet och en frilevande helt oreglerad vargstam.

Det leder käpprätt åt fanders och blir svårare att lösa för var dag som går, medan vi käbblar i olika fora om gårdagens problem.

Björn Törnvall