Vildsvin är mest nattaktiva, de visar sig sällan på dagen.

Om man vill jaga dem på dagen är det mest effektivt att med hjälp av hundar driva ut dem från deras daglega i vass eller slyskog. Om man lyckas få loss dem kommer de oftast med god fart. Något som innebär att det är svårt att avlossa tillräckligt säkra skott, både vad avser kulfång och dödande träff. Risken för skadskjutning och efterföljande eftersök är rätt stor.
Den mest effektiva jakten utförs på natten vid åtelplatser. Där är vildsvinen tillräckligt stilla så att man kan välja skottillfälle och rätt djur.

Man kan även smygjaga på natten genom att söka upp vildsvinens födoplatser, företrädesvis på åkermark. Då är det viktigt att smyga från rätt håll och få tillräckligt kulfång. Vid nattjakt krävs helst avancerade och dyra nattsikten.

Många timmars jakt

Vid alla ovan beskrivna situationer resulterar jakten vanligtvis i högst ett eller möjligen ett fåtal fällda djur.

Det går åt många timmar per fällt djur, vid nattjakt besvärliga timmar. Efter jakten åtgår lång tid till att ta hand om de fällda djuren.

Jag gissar att det varje fällt vildsvin åtgår minst fyra timmar av förberedelse, jakt och efterarbete.
Om jakten går bra fäller man ett vildsvin inom någon timme, och med goda förutsättningar har man tagit hand om det fram till hängning inom ytterligare en–två timmar.

Men alla jakter slutar inte med ett fällt djur, och tenderar dessutom att dra ut på tiden. En skadskjutning kan ta flera timmar att reda ut och man kan sitta flera timmar vid en åtel utan att det händer något.

Vid jakt dagtid är det flera jägare och hundar inblandade, då blir det flera timmars arbete för varje fällt vildsvin.

Dyrt med anställd jägare

Kontentan av min beskrivning ovan är att vildsvinsjakt är tidsödande och besvärlig.

Om man vill reducera vildsvinsstammen borde det vara mest praktiskt att införa ersättning för varje skjutet vildsvin. Att anställa skyddsjägare måste vara mer kostsamt än att enbart ersätta jägare för varje fällt djur.

Dessutom borde ett sådant system resultera i att det i områden med för stor vildsvinsstam skjuts fler djur. Områden med mindre problem behöver absolut inte ha en anställd skyddsjägare som drar onödigt stora kostnader.

Rejäl skottpeng

Ersättningen behöver vara väl tilltagen för att få önskat resultat. Minst 1.000 kronor per vildsvin.

Det är besvärligt att jaga dessa djur eftersom det som sagt bäst sker under natten och går åt flera timmar. Jägaren går miste om nattsömn och måste jaga under besvärliga förhållanden med dåligt skjutljus, dåligt ljus vid omhändertagandet, samt risk för besvärligt eftersök om djuret inte dör på platsen. Om man jagar under dagtid går det åt fler jägare för ett fällt djur.
En modell för ersättning vore att djuret måste lämnas in eller huvudet visas upp vid en godkänd vilthanteringsanläggning eller liknande. Eftersom det är mycket glest med vilthanteringsanläggningar behöver det på något sätt ordnas fler mottagningsställen, framför allt i områden där det finns stort behov av denna jakt.

Märkning i öra

Vildsvinet registreras och jägaren får ersättning utbetald från staten när trikintesten är godkänd. Om jägaren behåller djuret eller bara visar upp huvudet märks vildsvinet/huvudet genom ett hål i ett öra. På detta sätt hindras risken att djuret registreras flera gånger.

Om vildsvinet är i dåligt skick vid inlämningen utbetalas endast en skottpeng om 1.000 kronor. Om djuret duger som livsmedel tillkommer ersättning för köttet.
Det skulle naturligtvis hjälpa saken i stort om avsättningen av vildsvinskött görs lättare genom en smidigare hantering av trikintest och tillstånd att sälja köttet.

Anders Ejermark

Ordförande i Floda-Sköldinge älg- och kronskötselområde