Härom veckan presenterades regeringens promemoria ”En strängare syn på vapenbrott och smuggling av vapen och explosiva varor” som en del i programmet mot gängkriminaliteten i landet.

Precis som i fallet med förslaget till nationell implementering av EU:s vapendirektiv har skarp kritik riktats mot promemorian, eftersom föreslagna åtgärder kring reglering av vapenmagasin knappast löser några problem.

I stället skapas ett flertal.

Dessutom drabbas enkom laglydiga vapenägare utan någon som helst samhällelig säkerhetsvinst.

Märkliga argument

Det påstådda behovet om att behöva göra magasin licenspliktiga uppdagades passande nog först den 14 oktober i år, genom en skrivelse från Polismyndigheten. I den påstods att det var vanligt förekommande att polisen måste lämna tillbaka magasin till gängkriminella eftersom magasin inte är tillståndspliktig vapendel.

Denna argumentation är mycket märklig, eftersom brottsbalken ger polisman möjligheter att beslagta i princip vad som helst som kan antas nyttjas för att begå brott.

Regeringen har heller inte styrkt sina argument med någon statistik om hur vanligt det påstådda problemet faktiskt är. Således framstår argumentet mer som ett svepskäl än något annat.

Tidigare förslag återkommer

Att Polismyndigheten och regeringen driver på för en reglering av magasin är inget nytt. Det har skett två gånger tidigare i år, då med hänvisning till EU:s vapendirektiv.

Det stämmer dock inte att Bryssel kräver en reglering av magasin, utan vad det handlar om är en vilja från regeringens sida att överimplementera EU:s vapendirektiv. Något riksdagen tydligt visat att det inte finns parlamentariskt stöd för.

Agendan för att reglera vapenmagasin går dock tillbaka till Doris Högne Rydheims utredning 2013, en utredning som var så medioker att den aldrig blev en proposition. Doris Högne Rydheim, själv då ledamot i Rikspolisstyrelsen och rektor för Polishögskolan i Solna, sade i en intervju i SVT i samband med utredningen:

”Skytte är ingen sport, tacka vet jag hockey!”

Det rörde sig således knappast om en objektiv utredare. Hon föreslog grundlagsvidriga åtgärder såsom retroaktiv lagstiftning. Rydheim poängterade vidare att det legala vapenägandet i landet i dagsläget (2013) var oproblematiskt, men att legala vapenägares vapen skulle bli av intresse för kriminella efter att myndigheterna stoppat smugglingen av illegala vapen in i landet.

Genom det var det på sin plats med en proaktiv lagstiftning riktad mot laglydiga jägare, sportskyttar och samlare.

Hög svansföring

Utanförskap och segregering utgör en fruktsam mylla för dagens allt grövre kriminalitet. De öppna gränserna och tullens begränsade resurser bidrar också till att inflödet av illegala vapen är ymnigt.

Att ta itu med grundproblemen skulle bli känsligt utifrån den höga moraliska svansföring regeringen haft inom ett flertal samhällsfrågor. Att åtgärda dessa faktiska problem är dessutom såväl dyrt som svårt.

Samtidigt framstår regeringen som allt mer handfallen inför samhällsutvecklingen och ser sig således nödgad att te sig dådkraftig. Således försöker man skörda billiga poänger genom att ge sig på laglydiga medborgare i stället för att försöka lösa de verkliga grundproblemen.

Tidigare inrikesministern Anders Ygeman (S) beskrev exempelvis sportskyttegrenen IPSC som en idrott ”på marginalen”.

Vi har alltså regeringsföreträdare som har en syn på landets mest laglydiga medborgare, ty god vandel är som bekant en grundförutsättning för att få licens, som människor på marginalen. I sanning ett uttryck för andefattig identitetspolitik.

Verkningslös symbolpolitik

Det finns ett citat av den brittiske reformistiske socialisten och författaren George Orwell som exempelvis Anders Ygeman och nuvarande inrikesministern Mikael Damberg (S) bör begrunda:

”That rifle on the wall of the labourer’s cottage or working class flat is the symbol of democracy. It is our job to see that it stays there.”

Regeringen bör också ha i åtanke att de människor man anser vara på marginalen utgör 618.000 röstberättigade medborgare, för vilka denna fråga inte sällan bara är en sak- utan en livsstilsfråga.

Det är anmärkningsvärt att regeringen finner det vara en bra idé att hemfalla till verkningslös symbolpolitik. Den socialdemokratiska populismen i vapenfrågan kan bli en kostsam affär för partiet nästa valdag.

Dennis Andersson

Jägare, sportskytt och bloggare