Peter Eriksson, som själv är landsbygdsbo och jägare, ser stora brister i sitt partis kommunikation med människor på landsbygden.
– Fortfarande bor många människor i små orter och på ren landsbygd. Många lever nära naturen med arbete, jakt och fiske. Vi måste kunna prata med de människorna, och inte bara ha konflikter, säger Peter Eriksson.
Han menar att landsbygdsbor som vistas mycket i naturen egentligen borde tillhöra Miljöpartiets kärnväljare, eftersom det finns starka gemensamma intressen.
– Men jag tycker inte att vi haft ett tilltal som gör att vi når fram till de människorna.

Räcker det att förbättra tilltalet, eller innebär det att ni måste ändra politikens innehåll också?
– Jag vet inte riktigt. Det finns säkert saker som vi skulle kunna ändra på. Det finns ju några områden där det varit påtagliga och långvariga konflikter, som vargfrågan. Samtidigt tycker jag inte att det är så många frågor som är problematiska i förhållandet mellan jägare och Miljöpartiet.
– Jag menar att det är en minoritet som fått prägla bilden av partiet i jaktretoriken, och det är olyckligt. Det är också något som man från er sida i exempelvis jaktpressen skulle kunna tänka på.

Men det finns kongressbeslut som tydligt går emot jakt. Till exempel att partiet ska verka för ett förbud mot jakt på fågel med hagel, vilket i praktiken innebär att all fågeljakt upphör?
– Det där tycker inte jag heller är något bra beslut. Jag tycker att det visar att man borde engagera sig mer innan man fattar beslut.

Hur ska partiet göra för att få till stånd ett bättre samtalsklimat med jägarna?
– Ett sätt kan vara att bjuda in jägare och företrädare för deras organisationer för att diskutera jaktfrågor med dem. Att få till stånd en öppnare dialog helt enkelt, säger Peter Eriksson.