måndag 23 januari

Viltvård

Publicerad 9 juli 2016 - 11:14 - Uppdaterad 10 oktober 2016 - 11:02

”Älgen är min bästa vän”

Bertil Forsberg brukar skogen tillsammans med älgar och andra djur. 
Det har inte blivit dyrare, han har inga problem med betesskador och förstår inte varför älgen ses som ett skadedjur.

Skogsbruket på Hensgård i byn Folkesgården, Västra Ämtervik, har förändrats. Med ett brinnande ­intresse för djur och natur och en bakgrund som länsord­förande i Jägareförbundet Värmland är det inte så konstigt att Bertil Forsberg tog sig en funderare. Under sina 30 år som skogsägare har han hittat en modell där älg och ungskog drar nytta av varandra.
– Den fungerar, det kan jag bevisa, säger Bertil Forsberg.
Hans grundtanke är att de vilda djuren och skogsbruket ska gå hand i hand. Bertil Forsberg har sett idéerna bära frukt.

”Viltanpassat ungskogsbruk”
Ett viltanpassat ungskogsbruk har visat sig fungera riktigt bra.
– Jag har inga problem med betesskador och mina ungskogar är inte dyrare att etablera än andras. Jag har bara valt en metod som tar hänsyn till och använder främst älgen för att få fram fina ungskogar, säger Bertil Forsberg.
Hans största problem är i stället att älgstammen nu minskar snabbt. Det innebär att Bertil Forsberg måste ­lägga allt mer tid och pengar på röjning.
– Jag hoppas att det här är en parentes. Jag vill tillbaka till ett läge där vi har betydligt mer älg, säger Bertil Forsberg.
Skogsbruket på Hensgård har utvecklats för att gynna älgar och andra betande djur. I stället för att minska fodertillgången har Bertil Forsberg medvetet ökat fodertillgången, och det främst på de bästa markerna. På det sättet håller han älgarna borta från mer känsliga tallmarker.

Tall på granmarker
På rena granmarker med hög bonitet släpper Bertil gärna upp tall och löv.
– Där får älgarna äta upp varenda tall. De är bara foder till djuren och jag räknar egentligen inte med att de ska stå kvar i gallringsbestånden, säger Bertil Forsberg.
Hans skogsbruk har anpassats för att skapa stora fodermängder på den bästa skogsmarken. Metoden har slipats och förfinats med relativt enkla medel.
– När jag markbereder på granmark använder jag främst gräv­maskin och gör stora öppna anläggningsytor. Där får jag ett kraftigt lövskogsuppslag som älgarna får beta. Jag har inte misslyckats någonstans, säger Bertil Forsberg.

Ingen monokultur
Vi tar en promenad på några av gård­ens 270 hektar. Det är stamtätt och långt ifrån de vanliga monokulturerna. Gran samsas med enstaka tallar och en hel del löv. Men det är betat löv där granarna inte har några problem att växa. Tallen är också betad men där kommer många stammar att stå kvar i gallringsbestånden.
– Jag har inga problem med det. Jag tror det är bra med variation, både för skogen och djuren. Gran­skogen blir inte lika känslig för storm och det ger en trevligare skog att gå i, säger Bertil Forsberg.
Hans ungskogar är etablerade under en period då det fanns 20 älgar eller mer i vinterstam. I dag otänkbart för många, men Bertil Forsberg har valt att se älgarna som en tillgång och en fyrbent hjälp i skogsbruket.
– Hela debatten är sann och osann. Väljer vi att städa bort all mat för älgarna så blir det förstås problem, säger Bertil Forsberg.
Dagens sätt att inventera betesskador, den så kallade ÄBIN-­metoden, väljer enligt Bertil Forsberg att fokusera allt för mycket på en liten del av skogsmarken. Skador på några få procent av all skogsareal ger riktlinjer för hela skogsskötseln, och därmed också för älgförvaltningen. Älgstamm­en får skulden för ett i grund­en fel­anpassat skogsbruk.

”En katastrof”
På tallmark hävdar Bertil att dagens ungskogsbruk är en katastrof. 
– Storskogsbruket planterar i dag ett litet antal tallplantor och röjer tidigt. Det ger 2.000-2.500 ungtallar i beteshöjd. Där räcker det att en älg står några veckor för att skadorna ska anses som för höga, säger Bertil Forsberg.
Enligt honom är det en paradox att man först tar bort all älgmat och sen ger älgen skulden för skadorna på de få träd som finns kvar.
Själv väljer han fröträd framför plantering. Ingen ny metod, men en form av skogsbruk som allt färre använder. Enligt Bertil beror det på att myndigheter och storskogsbruk medvetet väljer ett skogsbruk som inte tar hänsyn till de vilda djuren. När trädplantagerna breder ut sig över landet försvinner samtidigt utrymmet för andra växter och djur.
Bertil Forsberg vill se en återgång till ett mer normalt skogsbruk.
– Med fröträd får jag mellan 15.000 och 40.000 tallplantor per hektar. Det är klart att det inte är lika känsligt när älgarna betar, säger han.

Mellanskog har antagit idéerna
Under åren har Bertil Forsberg försökt få andra att följa hans exempel. Som medlem i Mellanskog valde han att motionera till förbundsstämman. Det gav effekt.
Mellanskog har antagit idéerna som en rekommendation för ett mer miljöanpassat och djurvänligare skogsbruk.
– Det känns bra. Det här kostar inte en krona extra och det ger så ofantligt mycket tillbaka. Vi måste ha ett skogsbruk som tar hänsyn till djur och natur, säger Bertil Forsberg.

Skogsbruket på Hensgård

270 hektar skogsmark.
Under 30 år har skogen brukats för att gynna viltet, vilket gett fina ungskogar utan betesskador.
Älgarna har varit en resurs i skötseln.
Nu minskar älgstammen och då ökar kostnaden för röjning.
Bertil Forsberg vill se en betydligt högre älgstam för att gynna skogsbruket.
Hensgårds vvo har haft en vinterstam på runt 20 älgar per 1.000 hektar.

Skribent

Boo Westlund

boo.westlund@svenskjakt.se

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Quiz
Känner du igen hundarna?
Provläs Svensk Jakt
Bläddra i senaste numret
Drömjakt
Här finns någonstans att jaga
Viltrecept
Vilt, klimatsmart och gott
Podcast
Landets största podcast om jakt
Hundfakta
Så går det för din hundras
Opionion
Landets hetaste jaktdebatt
Tio frågor
Vad kan du om våra predatorer?
Jägarnas annonstorg
Hundar, prylar och jaktmark
Stödutfodring
Så stödutfodrar du rådjur

Publicerad 9 juli 2016 - 11:14

”Älgen är min bästa vän”

Bertil Forsberg brukar skogen tillsammans med älgar och andra djur. 
Det har inte blivit dyrare, han har inga problem med betesskador och förstår inte varför älgen ses som ett skadedjur.

Skogsbruket på Hensgård i byn Folkesgården, Västra Ämtervik, har förändrats. Med ett brinnande ­intresse för djur och natur och en bakgrund som länsord­förande i Jägareförbundet Värmland är det inte så konstigt att Bertil Forsberg tog sig en funderare. Under sina 30 år som skogsägare har han hittat en modell där älg och ungskog drar nytta av varandra.
– Den fungerar, det kan jag bevisa, säger Bertil Forsberg.
Hans grundtanke är att de vilda djuren och skogsbruket ska gå hand i hand. Bertil Forsberg har sett idéerna bära frukt.

”Viltanpassat ungskogsbruk”
Ett viltanpassat ungskogsbruk har visat sig fungera riktigt bra.
– Jag har inga problem med betesskador och mina ungskogar är inte dyrare att etablera än andras. Jag har bara valt en metod som tar hänsyn till och använder främst älgen för att få fram fina ungskogar, säger Bertil Forsberg.
Hans största problem är i stället att älgstammen nu minskar snabbt. Det innebär att Bertil Forsberg måste ­lägga allt mer tid och pengar på röjning.
– Jag hoppas att det här är en parentes. Jag vill tillbaka till ett läge där vi har betydligt mer älg, säger Bertil Forsberg.
Skogsbruket på Hensgård har utvecklats för att gynna älgar och andra betande djur. I stället för att minska fodertillgången har Bertil Forsberg medvetet ökat fodertillgången, och det främst på de bästa markerna. På det sättet håller han älgarna borta från mer känsliga tallmarker.

Tall på granmarker
På rena granmarker med hög bonitet släpper Bertil gärna upp tall och löv.
– Där får älgarna äta upp varenda tall. De är bara foder till djuren och jag räknar egentligen inte med att de ska stå kvar i gallringsbestånden, säger Bertil Forsberg.
Hans skogsbruk har anpassats för att skapa stora fodermängder på den bästa skogsmarken. Metoden har slipats och förfinats med relativt enkla medel.
– När jag markbereder på granmark använder jag främst gräv­maskin och gör stora öppna anläggningsytor. Där får jag ett kraftigt lövskogsuppslag som älgarna får beta. Jag har inte misslyckats någonstans, säger Bertil Forsberg.

Ingen monokultur
Vi tar en promenad på några av gård­ens 270 hektar. Det är stamtätt och långt ifrån de vanliga monokulturerna. Gran samsas med enstaka tallar och en hel del löv. Men det är betat löv där granarna inte har några problem att växa. Tallen är också betad men där kommer många stammar att stå kvar i gallringsbestånden.
– Jag har inga problem med det. Jag tror det är bra med variation, både för skogen och djuren. Gran­skogen blir inte lika känslig för storm och det ger en trevligare skog att gå i, säger Bertil Forsberg.
Hans ungskogar är etablerade under en period då det fanns 20 älgar eller mer i vinterstam. I dag otänkbart för många, men Bertil Forsberg har valt att se älgarna som en tillgång och en fyrbent hjälp i skogsbruket.
– Hela debatten är sann och osann. Väljer vi att städa bort all mat för älgarna så blir det förstås problem, säger Bertil Forsberg.
Dagens sätt att inventera betesskador, den så kallade ÄBIN-­metoden, väljer enligt Bertil Forsberg att fokusera allt för mycket på en liten del av skogsmarken. Skador på några få procent av all skogsareal ger riktlinjer för hela skogsskötseln, och därmed också för älgförvaltningen. Älgstamm­en får skulden för ett i grund­en fel­anpassat skogsbruk.

”En katastrof”
På tallmark hävdar Bertil att dagens ungskogsbruk är en katastrof. 
– Storskogsbruket planterar i dag ett litet antal tallplantor och röjer tidigt. Det ger 2.000-2.500 ungtallar i beteshöjd. Där räcker det att en älg står några veckor för att skadorna ska anses som för höga, säger Bertil Forsberg.
Enligt honom är det en paradox att man först tar bort all älgmat och sen ger älgen skulden för skadorna på de få träd som finns kvar.
Själv väljer han fröträd framför plantering. Ingen ny metod, men en form av skogsbruk som allt färre använder. Enligt Bertil beror det på att myndigheter och storskogsbruk medvetet väljer ett skogsbruk som inte tar hänsyn till de vilda djuren. När trädplantagerna breder ut sig över landet försvinner samtidigt utrymmet för andra växter och djur.
Bertil Forsberg vill se en återgång till ett mer normalt skogsbruk.
– Med fröträd får jag mellan 15.000 och 40.000 tallplantor per hektar. Det är klart att det inte är lika känsligt när älgarna betar, säger han.

Mellanskog har antagit idéerna
Under åren har Bertil Forsberg försökt få andra att följa hans exempel. Som medlem i Mellanskog valde han att motionera till förbundsstämman. Det gav effekt.
Mellanskog har antagit idéerna som en rekommendation för ett mer miljöanpassat och djurvänligare skogsbruk.
– Det känns bra. Det här kostar inte en krona extra och det ger så ofantligt mycket tillbaka. Vi måste ha ett skogsbruk som tar hänsyn till djur och natur, säger Bertil Forsberg.

Skogsbruket på Hensgård

270 hektar skogsmark.
Under 30 år har skogen brukats för att gynna viltet, vilket gett fina ungskogar utan betesskador.
Älgarna har varit en resurs i skötseln.
Nu minskar älgstammen och då ökar kostnaden för röjning.
Bertil Forsberg vill se en betydligt högre älgstam för att gynna skogsbruket.
Hensgårds vvo har haft en vinterstam på runt 20 älgar per 1.000 hektar.

Skribent

Boo Westlund

boo.westlund@svenskjakt.se

Samtidigt på JaktPlay

Senaste från Annonstorget

Prenumerera på vårt dagliga nyhetsbrev

Svensk Jakt på Instagram

  • Ett jaktreportage blir till...
  • Nu har de första vargarna fällts vid årets licensjakt.
  • Bristen på snö försvårar vargjakten rejält. Ingen varg fälldes därför på licensjaktens premiärdag.
  • God jul till er alla!
#svenskjakt
Foto: Kristoffer Sahlén
  • Nytt nummer - ute nu!
#svenskjakt
Omslagsfoto: Kristoffer Sahlén
  • En vecka till julafton - och vildsvin gör sig utmärkt på julbordet (fast i mer förädlad form än vad bilden visar...)
Kolla in svenskjakt.se för tips och recept!