måndag 21 oktober

Viltvård

Publicerad 16 september 2019 - 06:00

Vomb är en av de viktigaste lokalerna för den skånska kronhjortstammen. Skådespelet som spelas upp i samband med brunsten i september är något utöver det vanliga. Foto: Anders Jarnemo

Urtida kronbrunst i hällande regn

Natur- och jaktintresset övervinner allt. Det trotsar till och med alla regns moder som tycktes placerat över södra Skåne den kväll när brunstande kronhjortar skulle vara som mest aktiva. Blötan till trots blev uppslutningen stor när Malmö viltvårdsförening arrangerade en kronbrunstkväll på klubbens marker vid Vomb.

Den som vill ta del av kronviltets spektakulära skådespel i samband med brunsten har många platser att välja bland. För den som vill ha det lilla extra anbefalles Vomb. När hjortarna i nattens mörker faller i varandras bröl är det en naturupplevelse som känns höra urtiden till. Något som överträffar det mesta.

När Malmö viltvårdsförening höll sin traditionella kronbrunstkväll på de egna jaktmarkerna vid Vomb var inte förhållandena de bästa, tvärt om. Regnet öste ner och beskrivningen ovan är en överdrift, men ett okänt antal brunstande platshjortar var igång när sällskapet i mörk höstkväll letade sig ut mot ängarna.

”Tänk er ett orrspel med bara en orrtupp. Knappast någon tycker att det är naturligt. På samma sätt är det med kronhjorten.”

– För några år sedan var jag här med tjänstemän från Naturvårdsverket i Stockholm och naturvårdshandläggare från länsstyrelser. Förhållandena var perfekta och när åtta platshjortar inte långt ifrån oss föll i varandras bröl blev de alldeles hänförda, viskar Anders Jarnemo, viltforskare med kronvilt som specialitet.

För det är så här en kronbrunst ska vara när naturen får råda, med flera platshjortar inom samma område och inom gott hörhåll för varandra. Och naturvårdsfolket fick sig en tankeställare när Jarnemo uppmärksammade dem på att kronhjorten är mycket mer än en jaktfråga. Det är också en fråga om hur vi vill ha naturen i vårt land.

– Tänk er ett orrspel med bara en orrtupp. Knappast någon tycker att det är naturligt. På samma sätt är det med kronhjorten. De stora hjortarna måste vara tillräckligt många för att samspelet djuren emellan ska fungera som det är meningen att det ska göra.

Att den inledande träffen där Anders Jarnemo pratade kronhjort med intresserade från Malmö viltvårdsförening kunde ske under tak var välsignat denna minst sagt regniga kväll. Foto: Jan Henricson

Innan vi nådde höjden över fälten och ängarna där de brölande hjortarna går med sina harem tillbringades ett par timmar i Malmö viltvårdsförenings ombonade och trevliga vindskydd, där Anders Jarnemo ledde mer av en diskussion än höll en föreläsning om Skånes kronhjortsstam.

Då berättade han bland annat om hur han noterat att hjortarna tidigarelagt sin brunst. Från hur det var på 1980- och 1990-tal inträffar höjdpunkten nu mer än en vecka tidigare, under första halvan av september.

– När vi på allvar började vårda kronhjortsstammen inom licensområdet ökade andelen vuxna handjur i stammen. Effekten blev att de triggar varandra. Den hjort som börjar bröla får andra att sätta igång. Detta får i sin tur hindarna att bli brunstiga, de betäcks tidigare och kalvarna föds därmed tidigare om våren. Det betyder mycket för att kalven ska vara väl förberedd när vintern träder in. Resultatet blir en viltstam av hög kvalitet.

Få, om ens någon, vet mer om Skånes kronhjortar än viltforskaren Anders Jarnemo. Och han har inget emot att dela med sig av sina kunskaper. Foto: Jan Henricson

Med tanke på att så många av deltagarna jagar på markerna vid Vomb – Malmö viltvårdsförening arrenderar markerna av Malmö stad – kom en lång stund av diskussionen att handla om hur störningarna blivit fler på senare år.

Trängseln i området är stor. Brukshundsträning, hundspannskörning, mountainbiking, orienterare, joggare, svampplockare, hundflanörer med och utan hunden i koppel, ja listan kan göras lång. Störningarna har blivit så många och kronhjortarna påverkas så mycket att länsstyrelsen beslutat att inrätta ett djurskyddsområde.

– Beslutet har visserligen överklagats, men förhoppningen är att det går igenom. Det märks väl hur hjortarna ändrat rörelsemönster på grund av störningar. De får inte den ro i daglegan de behöver, och de kan inte utnyttja sina betesplatser som tidigare, berättade Anders Jarnemo.

”Härom dagen berättade en lantbrukare i trakten att han sett en drönare flyga efter en flock på hundrafemtio hjortar i full flykt.”

En annan störning är de fotografer och andra kronskådare som söker sig till Vomb, företrädesvis i samband med brunsten. Många sköter sig exemplariskt och vet hur känsliga hjortarna är. De sitter i gömslen, i rätt vind, och stör inte aktiviteten på brunstplatsen.

– Men jag har också sett fotografer som försöker smyga nära hjortarna för att få närbilder. Resultatet blir förstås att hundratals hjortar flyr fältet. Härom dagen berättade en lantbrukare i trakten att han sett en drönare flyga efter en flock på hundrafemtio hjortar i full flykt.

 

Goda råd om jakt

Anders Jarnemo gav också några goda råd om hur kronhjorten ska jagas för att jakten ska bli effektiv. Kronviltet är ytterst störningskänsligt. I marker där man upprepade gånger släpper snabbspringande hundar finns snart inga hjortar kvar. De har också en förmåga att dra lärdom av tidigare erfarenheter som få andra villebråd.

– En märkt kronhind i Kolmården gick i samma stund som vägbommen öppnades och den första bilen körde till samlingsplatsen ut och ställde sig i vassen på en näraliggande sjö. Där stod hon hela dagen till det blev lugnt i skogen igen.

 

Långt men ändå nära

När det var dags att ge sig ut för att lyssna på hjortbrunsten avtog regnet något. Redan när vi steg ur bilarna och började gå över vattenskyddsområdet mot fälten för brunstplatsen hördes hjortarnas bröl, mer eller mindre som en jämn ljudmatta.

När vi kom närmare utskildes individerna. Hur många hjortar som var i farten är inte lätt att säga, men kanske en handfull. Det var intressant att höra skillnaderna mellan hjortarna. En grov med kortare bröl här, en ljusare röst med längre toner där.

Vi stod där nästan andlösa i mörkret. Deltagare med nattkikare viskade att de kunde urskilja hjortarna, ganska långt bort. Kanske var det en halvkilometer till de brölande djuren. Det hördes vara mycket närmare.

Peter Jonzon höll i trådarna när Malmö viltvårdsförening arrangerade sin traditionella kronbrunstkväll. Foto: Jan Henricson

Skribent

Jan Henricson

jan.henricson@svenskjakt.se

Andra läser också

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Instagram

Drömjakt
Här finns någonstans att jaga
Provläs Svensk Jakt digitalt
Bläddra i senaste numret
Vi testar – på riktigt!
Svensk Jakts tester kan du lita på
Här kan du annonsera vapen
Annonstorget med allt från hundar till jaktvapen
Skriv en debattartikel
Här förs debatten i Jägarsverige
Gott från vilt
Tips på hur du lagar vilt på bästa sätt

Samtidigt på JaktPlay

Etiketter