På bilden en ung kärrsnäppa. Birdlife väljer att överklaga länsstyrelsens beslut om skyddsjakt på predatorer. Detta trots att skyddsjakten gynnar deras eget projekt. Foto: Mattias Ullman / Projekt Sydlig kärrsnäppa

Birdlife överklagar skyddsjaktbeslut som gynnar deras eget projekt

Birdlifes och Nordens arks projekt Sydlig Kärrsnäppa är beroende av omfattande predatorjakt på Öland. Men nu överklagar Birdlife länsstyrelsens beslut till förvaltningsrätten i Växjö.

Öland har under en längre tid varit centrum för en betydande insats för hotade vadarfåglar. En intensiv jakt på kråkfågel samt mindre predatorer som räv, grävling och mård har medfört att flera markhäckande fågelarter klarat föryngringen. Men predatorjakten kräver kontinuitet.

Tidigare i år löpte det senaste femåriga skyddsjaktsbeslutet ut och länsstyrelsen beviljade i slutet av juni en ny skyddsjakt efter predatorer på ön.

– I det nya beslutet valde vi att omformulera oss och i stället för att tillåta skyddsjakt efter ett antal djur per tusen hektar och år, så angav vi en numerär för hela ön och hela skyddsjaktsperioden. Vi la också till råka i beslutet. Totalomfattningen i antal blev då tillsynes högt men är samma per areal och år. Det verkar som om det är de tillsynes högre siffrorna som upprör ornitologerna, säger Mattias Persson, vilthandläggare vid Länsstyrelsen i Kalmar län.

Projektledare och ornitolog stödjer jakten

Mattias Ullman är ornitolog och projektledare för projekt Sydlig Kärrsnäppa. Han menar predatorjakten är livsviktig för flera arter på ön.

Mattias Ullman.

– Jag arbetar i fält och det kanske inte är min sak att övertyga våra medlemmar om behovet av att jaga räv och kråkfåglar. Men jag kan säga att utan predatorjakt i de här känsliga områdena är tofsvipan borta om 50 år. Arter som rödspov och vår projektart sydlig kärrsnäppa kommer att vara borta inom bara några år, sa han i en intervju i Svensk Jakt i mars i år.

Men trots att lokala representanter för Birdlife ser behovet av predatorjakten har organisationen nu överklagat länsstyrelsens nya skyddsjaktbeslut till förvaltningsrätten.

Tycker länsstyrelsen insinuerar

I länsstyrelsens beslut, som sträcker sig fram till i maj 2029, poängterar myndigheten nyttan av en intensiv skyddsjakt på predatorer, och för att förenkla skyddsjakten för jägarna har länsstyrelsen, till skillnad från förra femårsperioden, beslutat om antalet djur som får fällas på hela ön – i stället för som tidigare ett maximalt antal per tusen hektar.

Länsstyrelsens bedömning är att det behövs en intensiv skyddsjakt för att gynna häckningsframgången hos många av de markhäckande fågelarterna på Öland. För att uppnå en tydlig effekt av predatorjakten behövs ett högt jakttryck över stora arealer på flertalet arter.”

Spekulationer?

Birdlife finner myndighetens beslut otillräckligt vetenskapligt belagt, dessutom menar Birdlifte att länsstyrelsen i en intern formulering sysslar med spekulationer när de skriver ”utan intensifierad skyddsjakt är många markhäckande fågelarter snart ett minne blott”.

Anser inte att kråkfåglar är ett problem

Birdlife medger i sin överklagan att predatorjakt (främst på räv och grävling) i närheten av strandängar kan ha positiv effekt för markhäckande fågelarter där, men de anser inte att det finns vetenskapligt stöd för att predatorjakt långt från strandängar bidrar positivt för dess häckande fåglar.

Jägarna Bertil Olsson och Hans-Olof Johansson som flankerar Mörbylånga jaktvårdskrets ordförande Erica Lindquist, har lagt ner ett jättearbete i bygget av 15 norska kråkfällor. Till höger predatorsamordnare Isabel Mena-Berlin och Bill Nelson, som är ordförande i Jägareförbundet Kalmar län. Här synar de kråkfällan Ölandsbåset som levererats till projektet från Västerbotten. Foto: Jan Henricson

I sin överklagan hänvisar Birdlife bland annat till en brittisk studie som undersökt predatorkontrollens betydelse för häckning av tofsvipa, och som konstaterar att den endast hade framgång där predatortätheten var som störst.

Enligt Birdlife är den numerär kråkfågel som tillåts skyddsjagas helt orimlig eftersom organisationen anser att kråkfåglars predation av öländska vadarfåglar ”endast är av marginell betydelse”. Birdlife tycker det är absurt att skatan återfinns i skyddsjaktsbeslutet. De menar att den arten inte födosöker på strandängar.

Länsstyrelsen står fast

Länsstyrelsen kommenterar Birdlifes överklagan i ett yttrande till förvaltningsrätten och myndigheten står fast vid sitt beslut.

Det antal individer som får skyddsjagas enligt det nya beslutet är baserat på det antal som deras förra beslut innehöll. Ett beslut som också vunnit laga kraft. Antalet individer som återfinns i länsstyrelsens beslut är också det antal som gäller för hela femårsperioden och inte årligen.

Länsstyrelsen bedömer att predatorer som fälls över hela Öland riskerar att orsaka skada för hotade vadarfåglar längs de öländska kustmiljöerna och strandängarna.

Länsstyrelsen i Kalmar län

Länsstyrelsen skriver också i yttrandet att det är viktigt att bedriva skyddsjakt på predatorer mer än bara i den direkta närheten till strandängar. Öland är en relativt smal ö och både rävens och grävlingens hemområden är flera kvadratkilometer stora. Kråkfågeln flyger med lätthet från kust till kust.

Länsstyrelsen bedömer att predatorer som fälls över hela Öland riskerar att orsaka skada för hotade vadarfåglar längs de öländska kustmiljöerna och strandängarna.”

Hänvisar till förra beslutets prövning

Avslutningsvis hänvisar länsstyrelsen till sitt förra beslut som även det överklagades och prövades av domstol där överklagan avslogs. Kammarrätten lämnade inget prövningstillstånd när Birdlife överklagade förvaltningsrättens dom. Så här skrev förvaltningsrätten den gången:

Med hänsyn till att predatorerna förflyttar sig över stora områden är det motiverat med skyddsjakt på de större områden som beslutet gäller. Birdlife har inte i tillräcklig grad visat att skata inte har en betydande påverkan på skyddsvärda fågelarter. Förvaltningsrätten anser att den beviljade skyddsjakten får anses berättigad och stå i proportion till skyddsjaktens ändamål.”

”Det är rent provocerande”

Erica Lindqvist, ordförande för Mörbylånga Jaktvårdskrets och en av dem som engagerat i sig i predatorprojektet under alla 15 år det hållit på, är upprörd över Birdlifes agerande.

– Vi försökte in i det sista att tillsammans skriva en skyddsjaktsansökan som alla parter kunde stå för, men de var inte beredda att kompromissa någonting och till sist lämnade vi därför in en egen ansökan. Det är tydligen viktigare för Birdlife att motverka jakt än att skydda arter.

Erica Lindqvist. Foto: Jan Henricson

Enligt Erica Lindqvist saknar Birdlife verklighetsuppfattning och förståelse för hur situationen på Öland ser ut.

– Jag menar, hade vi inte bedrivit skyddsjakten under dessa år så hade vi inte haft någon sydlig kärrsnäppa kvar här. Det är märkligt att Birdlife inte förstår att kråkfåglar och marklevande predatorer rör på sig. Öland är inte en speciellt stor ö, säger Erica Lindqvist, som inte kan se överklagan som något annat än obstruktion och ett resursslöseri på en redan hårt ansträngd länsstyrelse.  

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Mest läst

Senaste från Annonstorget

Samtidigt på JaktPlay

Läs Svensk Jakts dagliga nyhetsbrev