Trädbevuxna kantzoner längs vattendrag är inte bara viktiga för vattenmiljön, utan de är också värdefulla för många landlevande växter och djur. Om skogen kalavverkas ända fram till vattnet riskerar många fukt- och skuggälskande mossor, snäckor och insekter att drabbas. Deras chans att överleva ökar om man lämnar en ridå av träd.
Kantzonerna kan också fungera som spridningskorridorer. Det visar en genomgång av ett tiotal vetenskapliga studier av kantzoners effekter på biologisk mångfald.

Ung forskning
Professor Lena Gustafsson vid SLU är en av författarna bakom rapporten ”Naturhänsyn vid avverkning – en syntes av forskning från Norden och Baltikum”. Hon har en förklaring till att det har gjorts så pass få studier inom ett så viktigt område:
– Forskningen om naturhänsynens effekter är ung. Vi får komma ihåg att dagens skogspolitik och skogsskötselmodell med generell hänsyn vid avverkning bara är drygt 20 år. Och det tar tid innan hänsynsåtgärderna ger resultat, säger hon.

Bredden inte självklar
De studier som har gjorts i Sverige, Norge och Finland pekar på att mossor, landsnäckor och småfjärilar som är knutna till gammal skog utmed vattendrag kan minska kraftigt när skogen kalavverkas. Om man lämnar en trädbevuxen kantzon kan många arter överleva.
Studierna ger inget självklart svar på hur bred kantzon som bör sparas. En norsk studie på fåglar föreslår minst 30 meter. Tio meter verkar i andra studier vara för lite för att alla mossor och landsnäckor ska klara sig.