Stockfällan tillhör gruppen fall­flakar, en tidlös modell av fällor som förekommit i det nordsvenska skogslandet i alla tider.

Vem som konstruerat stockfäll­an är det ingen som vet. Att detta fångstredskap idag finns kvar är helt och hållet Västernorrlands jaktvårdsförbunds förtjänst.
Länsförbundet tog tidigt upp stockfäll­an på sitt program och såg till att få den testad.
Stockfällan byggs på plats av virke (massavedsbitar) som tas direkt ur skogen. Kostnaden är lika med noll kronor om man bara inhämtar markägarens tillstånd att använda underväxta röjningsgranar eller andra mindre värdefulla träd. De enda verktyg som behövs är hammare, såg, yxa, stämjärn, kniv och borr.

Rätt på växeln

Det är viktigt att fällan placeras rätt på mårdväxeln, alltså ett ställe i terrängen där man genom spårning vet att mårdarna regelmässigt brukar passera. Hamnar fällan bara 20 meter fel kan fångsten utebli.

Fallstocken ska ha en längd av tre–fyra meter och en toppdiamet­er av 80 millimeter. Stoppstocken ska vara av samma längd men något grövre, 100 millimeter. Bärlinorna ska också vara tre–fyra meter långa men något klenare, 50 millimeter. Till led och styrning används rundvirke av valfri dimension. Stoppstocken anbringas minst 150 centimeter över marken och förankras så att den inte kan vrida sig. Fallstocken förses i ena ändan med en ledanordning. Leden ska förhindra att fallstocken vrider sig och styrningen i motsatt ända förhindra att den rör sig i sidled.

Mellan stoppstockens båda för­ankringspunkter – mitt under gillerpinnens stödpunkt på stoppstocken – ska ett stöd iordningställas (se konstruktionsritning).

10 millimeter

Eventuell springa mellan stockarna får inte överskrida 10 millimeter i avgillrat läge inom ett område på 30 centimeter från gillerstickan räknat (båda sidorna).
Både på fallstock och på stoppstock ska platsen för gillerpinnens läge vara försedd med rostfri plåt (se detaljritning!).

Taket, som ska utgöra både en extra tyngd på fallstocken och skydd för betet, byggs av en meter långt rundvirke. Lämplig dimension 2 5­50 millimeter. Takytan ska vara en kvadratmeter.

Takets bärlinor ska vara fast förankrade vid fallstocken och bärlinornas motsatta ändar ska vara fast förankrade och ledade vid träd eller liknande. Taket täcks med granris.
Gillerpinnen med betessticka tillverkas av en stamdel av trä inklusive kvist. Stamdelen ska vara 29–31 centimeter lång och 25–35 millimeter i diameter. Kvisten ska vara 14–17 centimeter lång och cirka 10 millimeter i diameter. Gillerpinnens övre del ska vara försedd med ett metallstift med avrundad skalle.

I uppgillrat läge ska avståndet mellan fallstock och stoppstock vara 25–27 centimeter. Avståndet mäts mitt för gillerpinnen.

Vidare ska gilleranordningen vara så injusterad att fällan utlöses innan gillerpinnen har vridits 45 grader, det vill säga ett kvarts varv.

I uppgillrat läge ska gillerpinn­ens betessticka befinna sig i 90 graders vinkel i förhållande till fall- och stoppstock.

Arrangerar fångstplatsen

För ett bra fångstresultat är det också viktigt hur man arrangerar fångstplatsen. Knyt gärna fast några fågelvingar i fällans konstruktionsdelar som fångar mårdens uppmärksamhet.

En rådjurshud eller ett harskinn kan läggas på taket. På betesstickan kan man sätta ett harhuvud, en ­tjäderskalle eller bara en vanlig köttbit, gärna bäverkött.
Bästa tiden att bygga stockfällan är under våren eller sommaren, då är den klar i god tid innan fångstsäsongen börjar. Eftersom fällan är förankrad i träd finns alltid en viss risk att den kan vindutlösas.