Utterns tillbakagång, med början i mitten av förra seklet, var dramatisk, särskilt i landets södra delar. När det var som sämst fanns endast ett fåtal uttrar kvar i Jönköpings län; i Huskvarnaån och vid Emåns källflöden.
Det rörde sig kanske om 20–30 uttrar i hela länet, och situationen var mycket allvarlig. Uttern var på väg att försvinna helt från Småländska höglandet, där den tidigare varit så vanlig.
1968 föreslog länsjaktvårdsföreningen i Jönköping i en motion till Jägareförbundets kongress att uttern skulle fredas. Förslaget antogs och samma år fridlystes uttern.

Varje individ viktig

– Då var jakten så försvinnande liten att den på ett sätt inte hade någon betydelse. Samtidigt var vi i ett läge där uttern gått tillbaka så mycket att varje individ var viktig för återhämtningen, säger före detta jaktvårdskonsulenten i Jönköpings län, Stig Johansson.
Han har hållit uttern särskilt nära sig under alla år som Jägareförbundets representant i Rädda uttern-föreningen. För att uttern är ett fascinerande djur, och för engagemanget som kom av arbetet i föreningen.
Varför minskade då uttern så mycket? Boven i dramat stavades PCB. Miljögiftet som togs upp av fisk och som slog så hårt mot Östersjöns sälar drabbade toppredatorn uttern lika illa. Reproduktionen sjönk snabbt till mycket låga nivåer.

Förening bildades

På länsstyrelsen i Jönköping uppmärksammades naturligtvis utterns prekära läge. Något måste göras. 1989 bildades Föreningen Rädda uttern, där länsstyrelsen och intresseorganisationer ingick.
Till att börja med omfattade föreningen Jönköpings län, men kom att utökas med de andra Smålandslänen. Föreningen Rädda uttern i Småland kom att få stor betydelse för utterns återhämtning.
– Att PCB fasades ut och halterna som anrikades i fisk minskade var förstås avgörande. Men vid sidan av det fanns det mycket för föreningen att göra, säger Stig Johansson.
Föreningen arbetade med miljöundersökningar av fisk som samlades in från vissa lokaler, uttrar som hittades döda skickades till Naturhistoriska riksmuseet för undersökning. Något som finansierades av föreningen.
Med stöd från sponsorer, där Husqvarna AB var en av de större, kunde föreningen genomföra en lång rad projekt till stöd för utterns återhämtning.

Inventering och restaurering

– Det har varit restaurering av biotoper, inventeringar, information om lämpliga fiskeredskap i vatten där uttern håller till, rådgivning till jägarna om att inte använda levandefångstfällor där utter förekommer samt information till allmänhet och organisationer, berättar Stig Johansson.
Föreningen har också gjort stora insatser för att säkra utterpassager under vägar och järnvägar, där både Vägverket och Banverket svarade bra på föreningens uppmaningar.
– Där finns en helt annan medvetenhet nu än tidigare, säger Stig Johansson. Ett annat exempel är de insatser som Aneby kommun gjort i ett utterprojekt där man byggt en lång rad passager under vägar, lagt ut markeringsstenar och satt upp stängsel.

Positiv utveckling

I mitten på 1990-talet började föreningen se positiva effekter av minskade PCB-halter och av sitt eget arbete. Antalet uttrar som dödades i trafiken ökade, inventeringarna pekade på att uttrarna blev fler och uttrar började synas längs vattendrag där de varit borta under lång tid.
Numera kommer rapporter om att utter synts till vid små vattendrag, ibland handlar det om vanliga diken och i sjöar där de inte funnits på många tiotals år. Utterns skyddsstatus har också ändrats från hotad till missgynnad.
– Prognoserna för uttern är positiva, skyddsstatusen har ändrats, Naturvårdsverket har inte längre någon åtgärdsplan för uttern. Efter att ha diskuterat saken en tid beslutade Föreningen Rädda uttern i Småland att lägga ner sig själv, säger Stig Johansson.

Ingen fara över

Trots den positiva utvecklingen är Stig Johansson inte beredd att blåsa faran över. Nya miljögifter, i flamskyddsmedel och medel för impregnering, kan påverka utterns reproduktion negativt.
– Vi måste vara vaksamma. Även om föreningen lagts ner tror jag nog att Jägareförbundet Jönköping kommer att följa utterns utveckling.

Hur känns det då idag, då uttern går framåt och tar tillbaka sina gamla fiskevatten?
– Det känns bra och är väldigt glädjande, det tror jag alla jägare tycker. Uttern är en toppredator och en indikation på tillståndet i våra vattendrag. Vi jägare har en viktig uppgift i att följa skeenden i naturen och tidigt kunna se förändringar i miljön, säger Stig Johansson.

Tolv utterarter

Det finns tolv olika utterarter i världen. Den utter som lever i Sverige heter Lutra lutra på latin.

Uttern lever i huvudsak vid sötvatten men återfinns också i marina miljöer, till exempel längs Norges kust, i Skottland och på Shetlandsöarna.

En vuxen hona väger fem–sex kilo och är 90 centimeter lång med svans, en hane väger ungefär dubbelt så mycket och är en meter lång.

Uttern äter företrädesvis fisk, men också grodor, kräftor, fåglar och mindre däggdjur.

Uttern blir könsmogen vid två års ålder. Parningen sker året runt och ungarna kan födas på vintern även om det är vanligast att de föds under våren. Ungarna, vanligtvis 1–4 stycken, följer honan upp till ett års ålder eller tills hon föder nya ungar.

Uttern finns i hela Sverige utom på Gotland, från Skåne ända upp i fjällen. Ännu finns det gamla biotoper, särskilt i Västsverige, där det går långsammare, men återhämtningen kan gå snabbt.

Källa: Naturhistoriska riksmuseet