Rapphönsstammarna har minskat i Sverige och Europa sedan mitten av 1900-talet. Rapphönans situation fick därför särskild uppmärksamhet under ett specialsymposium som nyligen ordnades i Frankrike där fokus låg på fälthöns.

I 50 år har det bedrivits forskning på rapphönsens tillbakagång och därför finns vetenskapligt beprövade metoder för rapphönsförvaltning.

Tre orsaker

Det finns tre huvudsakliga orsaker till rapphönans nedgång. Dessa skulle var och en för sig kunna leda till att en rapphönsstam kollapsar.

• I ett landskap med intensivt jordbruk är det brist på lämpliga häckningsmiljöer, vilket minskar antalet häckande par.

• Samtidigt råder det brist på insekter, vilket är den föda kycklingarna behöver för att överleva.

• Dessutom är predationstrycket högt, vilket minskar häckningsframgången.

Skydd och foder

I dag är flera av åtgärderna etablerade i förvaltningen. Grundtanken är att skapa ett landskap som erbjuder miljöer för både övervintring, häckning och kycklinguppfödning. Det ska finnas skydd och foder. Man kan till exempel anlägga remsor med skyddande markvegetation i åkrarna, samt gynna insekter genom att anlägga skalbaggsåsar och lämna remsorna närmast åkerkanterna obesprutade. Samtidigt ska man minska predationstrycket genom kontroll av generalistpredatorer, till exempel räv.

Läs mer om forskningen och åtgärder för rapphöns på Jägareförbundets hemsida. (Extern länk)