Nybakade jaktstudenten Marcus Wolter har ett sommarjobb som få andra. I Ålands yttre skärgård, på Båtskären, går han vakt för att skydda häckande ådor, ägg och ungar från predatorer.

– Huvudsaken är mänsklig närvaro för att skrämma undan havsörnen, men jag skyddsjagar också kråkor och bygger ådtak över reden som ligger öppet, för att fåglarna ska få något skydd, berättar Marcus på telefon utifrån skärgården.

När Marcus Wolter hörde talas om projektet som drivs av föreningen Skärgårdens vänner var han snabb med att anmäla sitt intresse.

– En viktig insats, då ejdern har det väldigt tufft. Ejdern minskar snabbt och främsta anledningen är den stora predationen på ådor och ungar, beskriver han.

Rakt utför

Än tydligare är Lucas Wideman, ordförande för föreningen Archipelago Pares R.F., i översättning Skärgårdens vänner, som arbetar hårt för Ålands och Östersjöns ejderpopulationer.

– Från 1990-talet har det gått rakt utför för ejdern. Särskilt illa är det i ytterskärgården. I stora naturreservat där det tidigare häckade tusentals ådor finns numera inte en ejder. Ejdern är borta från större delen av den åländska skärgården, och jag tror inte det är bättre på andra håll i Östersjön, säger Lucas Wideman.

Alla tänkbara insatser

För fem år sedan började man i föreningen diskutera om och vad man skulle kunna göra för att underlätta ejderhäckningen, för att fler ungar skulle kläckas fram och bli flygga fåglar.

– Vi fick tillgång till en befintlig ejderkoloni och gjorde där allt man kan tänka i form av viltvårdsinsatser, för att undersöka vad som hade störst effekt. Vi ville utarbeta metoder för att kunna skydda de ejderkolonier som är kvar, berättar Lucas Wideman.

Inget fel på ejdern

Omgående konstaterades att det överskuggande problemet är predationen. Ejdern kan i och för sig ha problem med annat, som exempelvis sjukdomar, men det betyder lite i sammanhanget.

– Det handlar om små bekymmer, som inte spelar någon roll för en fågel som är död och uppäten, säger Lucas Wideman, som konstaterar att nedgången inte beror på att det är något fel på ejdern.

Det handlar uteslutande om den höga predationen.

Receptet blev att gå in för att skydda ejdern från predation under alla stadier av häckningen. Från att redet byggs, till äggläggning, ruvning och till att ungarna kommer ut på vattnet.

1/3

En åda har fått ett tak över redet som lagts öppet i ejderkolonin. Genom det skyddas hon från havsörnen som slår häckande ejder på boet. Foto: Niclas Nordlund

Så här ska det se ut. Ejderungarna har kommit ut på vattnet och samlas i stora grupper tillsammans med flera vaktande ådor. Foto: Niclas Nordlund

Båtskären, en ännu kvarvarande ejderkoloni i Ålands yttre skärgård. Här går jägare på vakt för att rädda Östersjöns ejdrar. Foto: Lucas Wideman

Svartfåglarna följer

Enligt Lucas Wideman är havsörnen inte det enda problemet, men det största. Han beskriver en ond cirkel där Ålands enorma mängder av havsörnar gör rent i ejderkolonierna. Ägg och ungar som inte örnen tar, dödas av svartfåglarna som bidar sin tid medan örnen skrämmer ådorna av boet.

Lucas Wideman beskriver hur det går på Båtskären, fyra öar i Ålands yttre skärgård, där man gör allt man kan för att skydda ejdern från predation.

– Förra året räknade vi till 220 ejderbon på öarna. Det är mycket svårt att räkna antalet ungar då kläckningen sker under lång tid, och där de första ungarna redan har följt ådorna ut på öppet hav när senare lagda ägg kläcks, men under en dag räknade vi till som mest 358 ungar.

En unge per bo

Målet är att varje häckning i snitt ska resultera i en flygg unge, och med tanke på mängden fåglar som kommer ut på vattnet, bedömer Lucas Wideman att man lyckas med det.

– Vi kan jämföra med Lågskär, som ligger inom synhåll från Båtskären, och som ni tidigare berättat om i Svensk Jakt. Där finns Finlands och kanske Östersjöns viktigaste och största ejderkoloni med tusentalet häckande ådor. De senaste åren har havsörn och andra predatorer ätit upp varenda unge. Utan våra insatser är det troligt att det inte hade överlevt några ungar på Båtskären heller.

Akut läge

Lucas Wideman rekommenderar andra som slår vakt om Östersjöns sjöfåglar att göra detsamma som hans förening. Att se ut någon ännu livskraftig ejderkoloni och där göra allt man kan för att skydda fåglarna.

Men, det måste till mer än att gå vakt på öarna för att rädda ejdern. Enligt Lucas Wideman är det bråttom.

– På kort sikt är läget så akut att om inte de ådkolonier som finns kvar skyddas, riskerar vi att inte ha någon ejder i Östersjön. De måste alltså skyddas med alla till buds stående medel.

Mink och mårdhund

– På Åland och i finska skärgården måste mårdhund och mink utrotas. De är invasiva arter som inte fungerar ihop med markhäckande sjöfåglar, och måste ner till noll. På den svenska sidan är det minken som måste bort.

– Förvaltningsplanen för havsörn måste uppdateras och omarbetas där fåglarnas roll i ekosystemet måste utvärderas. Arbetet med havsörn har varit lyckosamt, men det strikta skydd som örnarna haft sedan 40 år tillbaka måste ses över, om vi ska rädda ejdern från utplåning.

Extremt med örn

Enligt Lucas Wideman är havsörnsstammen på Åland många gånger tätare än i övriga Finland och i Sverige. Den extrema tätheten förklarar varför havsörnen är ett sådant stort problem för häckande ejder.

– Om intresse och möjlighet finns och man har en häckande ejderpopulation betyder det mycket om man kan hjälpa dem igenom häckningen. Man ska vara extremt rädd om en sådan koloni, säger Lucas Wideman.