Minklyor är alltid bra fångstplatser. De används inte bara som yngelplats under försommaren utan också som daglega under övrig tid på året. Ofta har en mink flera legor inom sitt revir. Vanligen består dessa av enkla håligheter under trädrötter i strandbrinken.

Den andra typen består av mer vidlyftiga håligheter i stenkistor eller brofästen. Dessa legor eller lyor ligger oftast i direkt anslutning till vatten, men utom räckhåll för både högvatten och svallis. Det är här minkhonan vanligen föder sin kull. Det sker i maj–juni.

Sommaren är rätt tid att leta efter minklyor. Spillning, bytesrester och nötta gångar brukar avslöja var en minkkull håller till och med hjälp av hund brukar det i allmänhet gå bra att lokalisera även själva lyan.
När man väl hittat den har man också en bra utgångspunkt för den kommande säsongen.

Genomgångsfälla

Under barmarkssäsongen kan lämpligen en fälla av genomgångstyp placeras framför huvudingången. Fällan täcks sedan över med jord och sten. Det gör inte så mycket att man möblerar om en smula vid grytet. Även om den gamla revirhonan kanske inte
låter sig luras så lätt, så brukar i alla fall ungminkarna och nytillkommande individer utan särskilt lång betänketid acceptera fällan som ett naturligt inslag i miljön.

Även vintertid kan man med fördel utnyttja minklyan som fångstplats. Då är det lämpligt att använda en betad slagfälla, som placeras intill grytöppningen. Gärna i kombination med någon form av dragåtel och doftlockmedel.

Även om betet i en minkfälla kan hålla sig färskt ganska länge bör det ändå bytas då och då. Minken tar ogärna surt agn.

Det ökar också fångstligheten om man förser fällan med invändigt kamouflage. Gammalt löv och visset gräs är bra inredningsmaterial.