Deras forskningsstudie, det så kallade Kycklingprojektet, genomfördes på Varaldskogen nära gränsen mot Värmland. Materialet byggde på tre års studier (1986–1989) av sammanlagt 115 tjäderkycklingar från 29 olika kullar.
De nykläckta kullarna infångades, kycklingarna försågs med radio­sändare och övervakades sedan intensivt.
Studierna visade att kyckling­dödligheten var stor och att ­rovdjuren var den viktigaste döds­orsaken. Av kycklingförlusterna ­kunde 90 procent tillskrivas rovdjur, sju procent dåligt väder och tre ­procent okända orsaker.
Störst var dödligheten under kycklingarnas två första levnadsveckor, 26,6 respektive 19,0 procent. Dödligheten avtog sedan så att förlusterna under hösten var nere på 4,0 procent per vecka.

Mård, hermelin och småvessla

Av de dräpta kycklingarna togs 75 procent av däggrovdjur. Av dessa kunde 73 procent hänföras till mård, hermelin och småvessla, 13 procent togs av räv och cirka 13 procent av okända predatorer.

Den låga rävpredationen för­klaras av att rävbeståndet var starkt reducerat på grund av skabb under studieperioden.
Samvariationen med smågnagarna var inte så tydlig. Kycklingproduktionen var visserligen lägst under smågnagarkraschen 1989 men både 1987 och 1988 – som var toppår för sork – överlevde kycklingarna sämre än under smågnagarnas uppgångsår 1986.

Trots god tillgång på smågnag­are var kycklingdödligheten och predationsförlusterna störst under regnsommaren 1987. Eftersom dödligheten huvudsakligen berodde på predation, kan de höga dödstalen förklaras med att kycklingarna blir mer lättfångade i samband med eller direkt efter regn.

Sammanfattningsvis ledde den norska forskningsstudien i bevis att rovdjuren spelar en helt avgörande roll för tjäderns reproduktion. En slutsats som förstärks om man lägger till resultaten från tidigare forskning, som visar predationens stora betyd­else när det gäller äggförlusterna.