Förutom knipor finns det fåglar som inleder häckningssäsongen mycket tidigt och som med förkärlek kan ta en knipholk i besittning. Till exempel pärlugglan.

Ekorrar kan sätta första kullen långt innan kniporna börjat sin flyttning från vinterkvarteren och väljer gärna en knipholk för ändamålet. Ett fältkännetecken på att knipholken blivit ett ekorrbo brukar vara att det sticker ut kvistar genom ingångshålet.

Den gamla bobalen med sina skalbitar och fågeldun är ett bra
inredningsmaterial i mård- och minkfällorna. Foto: Bernt Karlsson

När man rensar knipholkar räcker det inte med att bara fylla på nytt bomaterial. Hela den gamla bobalen behöver bytas ut och holken rensas från gammalt bomaterial. Då blir holk­en kvitt de fågellöss som eventuellt övervintrat i den gamla bobalen.

Bästa bomaterialet får man från gamla, ”döda” myrstackar men alldeles vanligt kutterspån duger också utmärkt.

Att hitta okläckta ägg i knipholkar är vanligt. Det beror på ett fenomen som kallas boparasitism. En knip­hona lägger ofta några av sina ägg i andra knipholkar än den egna, troligtvis för att sprida riskerna för boplundring. Med lite tur ruvar en annan knipa ut hennes ungar, men lägger hon äggen för sent blir de kvar i holken när den ordinarie kullen kläcks och ungarna hoppar ut. Boparasitism förekommer också hos andra arter och beror inte på bostadsbrist, som ofta brukar anges som förklaring.

Varken den gamla bobalen eller suräggen ska dock kastas, för här har den som är intresserad av fångst ett utmärkt bete för både mård och mink. Den gamla bobalen med sina skalbitar och fågeldun är ett utmärkt inredningsmaterial i fällorna och suräggen ett perfekt bete.

Observera att äggen först måste knäckas innan de placeras i fällan. De avger då under lång tid en intensiv doft, som ingen förbipasserande mård eller mink kan motstå.

Några riktiga nävar med kutterspån in ­genom öppningen, sedan är allt klart. Foto: Bernt Karlsson

Att sätta upp knipholkar är en av de tacksammaste viltvårdsåtgärder en jägare kan utföra. Holkarna accept­eras som sagt inte bara av knipor.

Förutom de redan uppräknade arterna kan knipholkar också tas i anspråk av salskrake, storskrake och sparvuggla.

Knipholkar behöver inte heller sättas upp alldeles intill vatten. De kan med fördel placeras en bra bit från strandlinjen, ja, till och med helt uppe i skogen i en myrkant eller på ett hygge. Kniporna hittar dem ändå.