Ett av problemen är att älgskötselområdena (Äso) ofta lämnar in en skötselplan när området ska bildas. Sedan sker ingen översyn och det innebär att om Äso inte ingår i ett viltvårdsområde så ligger de i praktiken helt utanför det ordinarie älgförvaltningssystemet, sa Sofia Wennberg vid en träff i Uppsala för viltförvaltare från Mellansverige.
Sofia Wennberg Di Gaspers studie baseras på enkäter till länsstyrelserna som bland annat svarat:
Målsättningen i planerna svarar sällan mot hur avskjutningen ser ut. Man klarar inte av hur många älgar som ska skjutas, man har inga inventeringar att stödja sig på. De vet för lite om sina älgar.
På länsstyrelsen i Örebro län, där 41 Äso täcker 75 procent av all älgmark, arbetar Johanna Wiklund med älgförvaltning. Hon bekräftar den bild forskaren ger.
Vi har blandade erfarenheter. Vissa fungerar bra, i andra fungerar det inte alls.
Vad beror det då på att det fungerar dåligt?
Ofta beror det på att kontakten med markägarna är dålig. Äso följer heller inte alltid sina skötselplaner. Historiskt har vi varit dåliga på att följa upp det, men vi brukar nu gå igenom planerna.
Länsstyrelserna har dessutom dålig kläm på hur det lokala samrådet fungerar. Sju av länsstyrelserna svarar att de inte vet. Sex säger att det fungerar bristfälligt och fem att det är acceptabelt. Bara en tycker att det fungerar bra!
Ett problem för länsstyrelserna är att det egentligen bara finns en enda sanktionsmöjlighet om Äso inte sköter sig avregistrering.
Vi har svårt att ingripa om någon inte följer sina planer. Egentligen vill vi ju ha samarbete, inte avregistrera, säger Johanna Wiklund i Örebro län.
Fast fem länsstyrelser uppger i enkäten att de har ändrat Äso-planer flera gånger, nio har gjort det några gånger, men tre har aldrig ändrat. Sex länsstyrelser har avregistrerat befintliga Äso.
Samtidigt framgår också att antalet Äso varierar mycket kraftigt mellan olika län. I Jämtlands län finns exempelvis väldigt få Äso, trots att det i grannlän finns många.
Det beror på att man i Jämtland i stället har utvecklat tidigare former för älgförvaltning som storlicenser, och funnit att de fungerat bra.
Bertil Lundvik