Är länsföreningarna nöjda?
Tre frågor till tre länsordförande
1) Vad tycker du om Naturvårdsverkets tre utredningar?
2) Vad är viktigast just nu (genetik, jakt eller regional förvaltning)?
3) Vad är en regional förvaltning för dig?

Lennart Johannesson, ordförande Värmland
Jag är långt ifrån nöjd. Att verket lämnar förslag som minskar det demokratiska inflytandet när utredningen skulle göra det motsatta kan aldrig accepteras. De föreslår att länsstyrelserna blir helt underställda Naturvårdsverket, och får ingen avgörande beslutsrätt. Andreas Carlgrens fråga om regionalisering blev alltså en ännu tydligare maktöverföring till Naturvårdsverket. Det är inte det vi behöver.
Vi måste få igång en förvaltningsjakt på varg omgående. Även om de vill utreda frågorna mer måste de orimliga koncentrationerna av rovdjur i vissa län ändå lösas. Jakten måste igång nu! Det är orimligt att man inte får eller kan påverka sin lokala situation med hänvisning till nationella mål. Flera län lider av rovdjurstrycket.
Kan tänka mig en gemensam Viltförvaltningsnämnd som förvaltar allt vilt tillsammans. Inte som det nu föreslås, utan man bör ha en bred sammansättning där man också tar hänsyn till organisationernas storlek vid omröstningar. Denna bör också vara beslutande inom de ramar som fastställs.

Tomas Björklund, ordförande Dalarna
Det fanns några få positiva element som att de helst såg en naturlig invandring och att det finns utrymme för förvaltningsjakt på varg. Men verket har glömt bort människan och de demokratiska formerna för en regional förvaltning helt och hållet.
Att jakten kommer igång omgående är det viktigaste. Och man ska börja jaga där stammarna är som tätast.
Att människorna regionalt kan styra och besluta om utvecklingen av rovdjursstammarna utifrån de lokala förutsättningarna. Vi accepterar maximalt två familjegrupper i Dalarna, samma nivå som Jägareförbundets rovdjurspolicy anger som övre gräns. Acceptansen för rovdjuren ökar om man kan påverka sin situation, därför ska besluten fattas regionalt.

Karl-Evert Hellsén, ordförande Gävleborg
Jag tycker inte alls om dessa. Man tappar sugen. Verket har glömt bort det regionala och lokala inflytandet helt och hållet.
Både jakten på rovdjuren och den regionala förvaltningen är ett måste. Och det är bråttom. Annars går det för långt. Ingen talar om nollvision, utan balans. Därför måste det tas fram maxtal för många rovdjur det ska finnas i olika regioner. Och detta måste man vara överens om lokalt. Annars går det inte att genomföra.
Att länsstyrelsen, kommuner, jägare och markägare ner på lägsta nivå får vara med och bestämma över de regionala rovdjursstammarna. Vid omröstningarna ska hänsyn tas till organisationernas storlekar. Förtroendet är på botten. Den enda vägen för att förbättra förtroendet är om medbestämmandet ökar.