Debatt: Den olösliga konflikten

De som tror att varg kan finnas i vår kulturbygd, utan konflikt med människor och de gröna näringarna, gör sig skyldiga till självbedrägeri.
1982 föddes den första vargkullen i norra Värmland. I mars 1983 hölls ett möte i Sysslebäck där representanter för Naturvårdsverket med bland andra Anders Bjärvall mötte över 400 kritiska personer från bygden. Alla ingredienser fanns med. Vargen var ett skyggt djur som aldrig skadade någon.
Några röster: Fårfarmaren Peter Olsson, som fått ett antal får dödade, konstaterade att endera kunde han eller vargen leva kvar. Peter Olsson påpekade att visst hade han fått viss ersättning för sina dödade djur, men inte för merarbetet. Varg finns det gott om nu, men fårfarmarna har slutat.
Naturfotografen Edvin Nilsson ansåg att ”Nog borde väl världens rikaste nation ha råd med några vargar”. Problemet är att bara att det inte blev de rika svenskarna som betalade notan. Den fick istället landsortsbefolkningen, som absolut inte kunde betrakta sig som världens rikaste befolkningsgrupp, ta hand om. Att vara djurhållare i skogsbygder är ett svårt arbete redan utan rovdjur. Med rovdjur är det omöjligt i längden. Det kan våra förfäder vittna om.
Bland vargförespråkarna fanns även en länsjaktvårdare som debatterade med de som inte trodde att vargen kommit vandrade på egen hand från Ryssland. Jägarkollektivet hade ännu inte fått uppleva dödade jakthundar och decimerade viltstammar. Vargen betraktades som ett spännande jaktbart vilt.
Kunskap, vilja och pengar saknas
Svenska politiker har varken kunskap, vilja eller pengar för att lösa rovdjurskonflikten. Man tror att omvärlden för all framtid ska förse oss med mat. I Yellowstone har man myntat begreppet ”ecology of fear” för att beskriva bytesdjurens reaktion på vargens återkomst.
Av hävd har den svenska befolkningen haft en nära relation till den natur vi har haft fri tillgång till genom allemansrätten. På de senaste 30 åren har andelen svenskar som är rädda för vad de skall möta i skogen mångdubblats. Svenskens umgänge med naturen får en egen ”ecology of fear”-utveckling. Allt färre vågar sig ut i den rogivande naturen på grund av av rädsla för vad de ska möta.
Calle Seleborg, Likenäs
Delta i debatten!
Skriv en insändare – högst 3.000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till: debatt@svenskjakt.se
Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.
Andra läser också
Kul att du vill följa !
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.









