”That’s the trouble with government: Fixing things that aren’t broken and not fixing things that are broken.”

Tror du att du hjälper någon som drabbats av näthat genom att hata någon annan?
I så fall hoppas jag du kan ta dig tid att tänka ett varv till.

Djurförsäkringsbolaget Agria har försatt sig i en riktig rävsax. Efter att initialt ha varit involverade som sponsor av Stövarklubbens arrangemang Räv-SM, har man nu backat ur samarbetet – efter att ha gett vika för påtryckningar från djurrättsrörelsen.

Om vargen ska ha en framtid i Sverige, så måste vi ha vargjakt.

Efter tusentals arbetstimmar i spårlöpor efter lodjur, i mötesförhandlingar i viltförvaltningsdelegationerna och dessutom kryddat med mustiga politikerlöften kom så de Mellansvenska länsstyrelsernas beslut om licensjakt på lodjur.
Det blev ännu en pinsam historia för både ”En hållbar rovdjurspolitik” och myndigheterna själva.

UPPDATERAD TEXT Varför bryr sig inte Rovdjursföreningen, Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden om illegal jakt på varg? Den frågan ställer jag efter att organisationerna inte dykt upp vid ett symposium som syftade till att bekämpa den illegala jakten.

Djursjukhus har köpts upp, det ena efter det andra, av två stora koncerner. Evidensia och Anicura. Djurägare protesterar mot priserna på vården, allt mer högljutt i takt med prishöjningarna, och upplever att djur behandlas i onödan.

Vi har sett det många gånger förut, bland annat ifråga om vargjakten, hur enskilda tjänstemän och byråkrater inom statsförvaltningen obstruerat mot politiska beslut som inte följt den väg de själva stakat ut.

Först Brexit.
Sedan Trump.
2016 blev året när de bortglömda och föraktade reste sig i protest. När den förbisedda landsbygden gav fingret till storstadens etablissemang.

Är det någon som fortfarande tror att vi når en samsyn i vargfrågan genom dialog? När till och med en tilldelning på 24 vargar anses vara för stor av så kallade värnarorganisationer.
Finns det någon politiker som pekar med hela handen och ser till att vi går i takt med de beslut som riksdagen fattat?

Hundpejlen kan rädda liv – men ­också få jägare att bryta mot lagen.
Jag har upplevt bådadera.

Samma dag som jägarna i norra Sverige gjorde bokslut för den första älgjaktsdagen, avlossade Expressens Eric Erfors en tämligen obegriplig salva mot jägarnas organisationer.

Nu har det tyvärr hänt igen. En jägare förlorar en kär familjemedlem och tvingas därefter utstå hån och hat av så kallade ”djurvänner” på sociala medier.
Man kan inte kräva att alla ska uppskatta jakt. Men man kan däremot kräva att vuxna, tänkande människor ska ha förmågan att känna och visa empati.

Nu röstar Storbritannien om sin framtid i EU: Brexit eller Bremain?
Oavsett utfall kan man hoppas att det blir startskottet för ett reformerat EU.

Jag fick ett brev häromdagen. Lite elakt skulle man kunna kalla det ett tiggarbrev. Min adress hade avsändaren fått från Jordbruksverkets hundregister och jag fick brevet för att jag är ”hundälskare och värnar om djurens beskydd”.

En vacker dag kommer jag flytta ut till en koja i skogen, eller offra min förstfödda dotter för att minska mänsklighetens kollektiva klimatavtryck och bli miljöhjälte.
Fram till den dagen är jag isbjörnsfadder.

Under rubriken ”Fler myndigheter bör flyttas ut från Stockholm” kungjorde igår på DN Debatt statsminister Stefan Löfven och civilminister Ardalan Shekarabi regeringens ambitioner.
Naturvårdsverket borde stå överst på den listan.

UPPDATERAD Vargvännerna missar inga chanser att kräva att jägarorganisationerna tar avstånd från illegal jakt. När ska vargvärnarna ta avstånd från det hat, hot och våld som riktats mot eftersöksjägaren Mattias Heed, för att denne avlivat en trafikskadad varg?

Är Vänsterpartiet riksdagens mest jaktfientliga parti? Det intrycket förstärktes i helgen, när partiets jaktpolitiska talesperson Jens Holm äntrade scenen som Wolf Association Sweden, WAS, byggt på Medborgarplatsen i Stockholm.