fredag 29 mars

Opinion

Olsson_Som_jag_ser_det

Krönika: Lojaktbesluten – ännu en pinsam historia

Efter tusentals arbetstimmar i spårlöpor efter lodjur, i mötesförhandlingar i viltförvaltningsdelegationerna och dessutom kryddat med mustiga politikerlöften kom så de Mellansvenska länsstyrelsernas beslut om licensjakt på lodjur.
Det blev ännu en pinsam historia för både ”En hållbar rovdjurspolitik” och myndigheterna själva.

Jag kan förmodligen välja vilket län som helst för att exemplifiera hur dumt det här blev – ännu en gång. Men vi tar mitt hemlän, Gävleborg, som exempel.

Här har viltförvaltningsdelegationen beslutat om en förvaltningsnivå på lodjur om 16 årliga föryngringar. Det motsvarar enligt myndigheternas beräkningar cirka 88 lodjur.

Vid förra vinterns inventeringar säkrades 19,5 (!) länsegna föryngringar av länsstyrelsens hårt arbetande naturbevakare. Det motsvarar 107,25 (!) lodjur.

Det fanns alltså 19,25 (!) lodjur fler än målet. Och då räknat på att vi mot all förmodan hittade exakt varje lodjursföryngring som fanns förra vintern.

Det missades alltså inte en, någonstans. Trots att stora delar av vintern var grön.

 

Så kom länsstyrelsens tilldelning för den kommande jakten. Det blev 5 lodjur för Gävleborgs län.

I länsstyrelsens pressmeddelande säger Joel Isensköld, enhetschef vid Natur- och viltenheten:

”Ett led i att skapa och bygga ett långsiktigt förtroende för lodjursförvaltningen är att de regionala målen på 16 föryngringar i länet ska eftersträvas och att de skador lodjur orsakar ska begränsas. Att tillåta licensjakt efter lodjur bedömer vi ligger i linje med länets beslutade förvaltningsmål.”

 

Vi tar det här från början. Lodjursstammen ska alltså minska med 19,25 lodjur i Gävleborg om vi ska komma ner till förvaltningsmålet som beslutats av länets viltförvaltningsdelegation.

En tilldelning på 5 lodjur leder till att lodjursstammen ökar. Ändå pratas det om att bygga långsiktigt förtroende. Förtroende hos vem? Förtroende för vem?

 

Dessutom är förvaltningsmålet inte något golv för lodjursstammen. Länsstyrelsens viltförvaltningsdelegation har nämligen beslutat om ett sådant också. Miniminivån, golvet, i Gävleborgs län ligger på 13 föryngringar, vilket motsvarar cirka 72 lodjur. Om stammen är lägre än så får myndigheten inte besluta om jakt.

Här finns alltså ytterligare ett utrymme till jakt på 16 lodjur. För det är ju faktiskt så att det inte är någon större katastrof för lodjuren i länet om vi ligger under förvaltningsnivån, i alla fall inte om vi ligger över miniminivån.

 

Det här vet länsstyrelsen också om. Men den enkla sanningen är att myndigheten inte vågar fatta beslut med viltförvaltningsdelegationens mål som stöd. De fattar i stället beslut om jakt på ett blygsamt antal lodjur, som de tror att domstolarna kommer att godkänna. För att lodjursjakten kommer att överklagas är ett som är säkert, oavsett om länsstyrelsen beslutar om jakt på 1 eller 40 lodjur.

 

Att länsstyrelsen inte bara skriver som det är, i stället för att handskas ovarsamt med sanningen, sänker trovärdigheten för myndigheten till noll. Och det är både dumt och onödigt. För nu får de själva stå där med böjda huvuden och mumla något som ingen ändå tror på, medan det i själva verket är våra politiker som borde skämmas för att vi, trots alla löften om det motsatta, fortfarande inte har någon regional förvaltning av lodjur.

 

Jo, jag vet att det ska stötas och blötas även inom hela det Mellansvenska förvaltningsområdet hur många lodjur som får fällas på dessa gigantiska arealer. Totalt blev det förresten jakt på 27 lodjur. Från Gävleborg i norr till Västra Götaland i söder. En tilldelning som hade kunnat tillåtas enbart i Gävleborg – om man hade följt viltförvaltningsdelegationens förvaltningsmål.

 

Det har nu gått tre år och en vecka sedan riksdagen beslutade om ”En hållbar rovdjurspolitik”.

Vi har aldrig varit längre ifrån just det – en hållbar rovdjurspolitik – i det här landet.

Kan någon förklara för mig varför alla län i landet har en viltförvaltningsdelegation, när de ändå inte har någonting att säga till om?

Hur mycket kostar delegationerna?

Till vilken nytta?

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se

Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.