I Svensk Jakt 10/2016 kunde vi läsa om pågående förhandlingar i ministerrådet och EU:s skrivningar om det nya vapendirektivet. Något som kommer att påverkar svenska jägare oavsett vad politikerna säger.

Ett kvarts år, tre månader, får medborgarna i vår region vänta på att få sin vapenlicens i dag. Det innebär stora problem för vapenhandlare och för de som väntar på licens för sitt vapen.

Nu har det gått en vecka sedan regeringen presenterade sin lösning på fjälljaktfrågan och troligen kommer den inte att avvika mycket från den tidigare promemorian.

För Örebros räkning betyder jakten tre vargar i vårt vargtäta län.

I Skåne skjuter älgjägarna på jaktpremiären till efter brunsten. De skånska jägarna är ett föredöme för jägarkåren. Vi borde förskjuta jakttiden för alla hjortdjur – älg, kronhjort, dovhjort och rådjur – till efter brunsten.

”Regeringen skapar nu ordning och reda i fjälljakten när svenska jägare ska ha förtur till den.” Det skriver Sven-Erik Bucht (S) i en debattartikel.

Att det finns problem med överdriven utfodring av vilt, särskilt vildsvin, är välkänt. Tyvärr tvingas vi konstatera att när regeringen nu har lagt en proposition på området är förslagen alltför långtgående, otydliga och oprecisa och riskerar därför att göra mer skada än nytta.

Vi jägare tycker att det roligaste med jakten är upplevelsen och spänningen. Att höra en gren knäckas under älgjakten är som att missa ett trappsteg. Med det menar vi att pulsen höjs från noll till hundra på några hundradelar av en sekund.

Jag håller med Reino i hans insändare Senarelägg jaktstarten på skogshöns om att många jägare är heligt förbannade, men de är det av andra anledningar än vad han beskriver.

Det är dags att ifrågasätta björnjakten i augusti. Den björnjakt som bedrivs i dag, inte av alla, men av en del jägare, är många gånger tvivelaktig ur både etisk och laglig synpunkt.

Senarelägg starten av jakt på skogsfågel och ripa. De jakttider vi har nu är felaktiga på flera sätt.

Utfodringsförbud som regeringen föreslagit är mycket bekymmersamt. Utfodring som sköts på rätt sätt gynnar lantbruket, och skador bekämpas bäst genom samarbete, inte påbud från myndigheter.

Under hösten ska riksdagen ta ställning till regeringens proposition om vildsvin och viltskador. Sverigedemokraterna kan inte stödja denna proposition eftersom den medför nya problem för svenska jägare, medan gamla problem lämnas olösta.

Hundpejlen kan rädda liv – men ­också få jägare att bryta mot lagen.
Jag har upplevt bådadera.

I förra veckan framfördes många inlägg i media om att ett 50-tal poliser gjort ett omfattande tillslag mot några personer som misstänks för illegal jakt på björn och järv. Helt plötsligt så finns det hur många poliser som helst att tillgå.

Samma dag som jägarna i norra Sverige gjorde bokslut för den första älgjaktsdagen, avlossade Expressens Eric Erfors en tämligen obegriplig salva mot jägarnas organisationer.

Det är beklämmande att ta del av många av de argument som nu förs fram mot ett förbud mot avarterna vid utfodringen av vildsvin. Uppfattningarna om vad som är god jägaretik skiljer sig avsevärt från min, och många andra jägares.

Nu har det tyvärr hänt igen. En jägare förlorar en kär familjemedlem och tvingas därefter utstå hån och hat av så kallade ”djurvänner” på sociala medier.
Man kan inte kräva att alla ska uppskatta jakt. Men man kan däremot kräva att vuxna, tänkande människor ska ha förmågan att känna och visa empati.

Jag hade på rippremiären det tvivelaktiga nöjet att på fjället möta ett gäng italienska ripjägare. Hur kan det vara möjligt att utländska jägare får jaga utan svensk jaktguide?