Sedan Svenska Jägareförbundet i dagarna skickade ut sin medlemsavisering har diskussionen i sociala medier om vilket jägareförbund man ska tillhöra skjutit fart. Tittar man på argumenten är det lätt att välja.

Vi lever i en urbaniserad värld och även i vårt land bor allt fler i större städer även om landsbygdsbefolkningen inte minskar. Vi tror att en av morgondagens stora utmaningarna är att värna jakten som har haft stor betydelse sedan urminnes tider.

Sedan Anders Bjärvall, verksam i Naturskyddsföreningen och sedermera Naturvårdsverket, släppte ut anden ur lampan i mitten av 1970-talet inom ramen för Projekt Varg, har den svenska landsbygden inte varit sig lik.

De borgerliga partierna i utbildningsutskottet påstår på svenskjakt.se att deras debattartiklar varit avgörande för regeringens arbete med inriktningar på gymnasieskolans naturbruksprogram. Med det sprider man en felaktig bild av regeringens arbete.

För nära 500 år sedan bröt Gustav Vasa med den katolska kyrkan och vägrade i samma tid betala mera till Hansan. Allt detta gjorde han för att kunna styra landet med dess egna lagar och behålla landets resurser.

När jag började jaga och kom med i mitt första jaktlag var jakten annorlunda. Då blev man fostrad till jägare och fick lära sig om etik. Både jaktetik och jaktlagsetik. Med andra ord att respektera naturen och varandra i jaktlaget.

Under veckan har en annorlunda debatt ägt rum. Debatten har sitt ursprung i artiklar som publicerats i Svensk Jakts aprilnummer. Den som har invändningar mot en specifik tidnings publiceringar brukar vanligen debattera det i samma tidning.
Dock inte den här gången.

Hur kan det komma sig att det rycker ut 30 poliser vid ett misstänkt jaktbrott på varg när det inte kommer en enda polis när någon till exempel anmäler ett misstänkt rattfylleri? Diskussionen är livlig om detta, både lokalt i södra Hälsingland och på sociala medier.

Det är i en upplyst liten byalokal en vårvinterkväll i Norrbottens inland man verkligen får känslan av gemenskapen som jakten ger.

Jägareförbundet Skåne behöver få fart på sin verksamhet. Oacceptabelt många valda bidrar inte till verksamheten.
Aktiviteter har för lågt deltagande. Men utvecklingen kan vändas genom att engagera unga intresserade jägare.

Jag är som EU-medborgare djupt bekymrad över den brist på demokrati som nu visar sig med stor tydlighet i EU. Med förvanskade fakta och genom att ägna sig åt falskspel drev kommissionen fram sitt förslag om nytt vapendirektiv till förhandling.

Att förändra sammansättningen i viltförvaltningsdelegationerna gynnar inte förvaltningen. Tvärtom förskjuts inflytandet bort från lokala intressen och ger miljöorganisationer mer makt över exempelvis den lokala viltvården, vilket i första hand borde vara en fråga för dem som direkt påverkas av de växande klövvilts- och rovdjursstammarna.

Som aktiv i både LRF och Jägareförbundet blir jag allt mer störd av att företrädare för de båda förbunden inte kan samarbeta bättre. Ofta skäms jag över nivån på debatten och på de ständiga nålsticken.

Svenska Ekoturismföreningen anser att regeringens beslut om viltförvaltningsdelegationerna förbättrar utsikterna att skapa nya jobb på landsbygden.

Anna Maria Corazza Bildt (M) hävdar att det vore oansvarigt av andra EU-parlamentariker att rösta nej till förslaget om nytt vapendirektiv. Men det finns flera skäl till att förkasta förslaget.

Veckans stora nyhet på naturområdet handlade om gräsänder. Sveriges Radio har letat fram en sex år gammal utredning där det föreslås att utsatt fågel ska omfattas av djurskyddslagen.

I 80 år har Jägareförbundet haft hand om det allmänna uppdraget kring viltvård i Sverige. Men nu verkar Miljöpartiet försöka använda EU som bräckjärn för att frånta förbundet uppgiften.

Sverige har idag en relativt hård lagstiftning för innehav av legala vapen. Vi Sverigedemokrater är beredda att skärpa straffen för illegalt vapeninnehav. Samtidigt vill vi förenkla tillvaron för laglydiga vapenägare och lägger därför flera förslag i riksdagen.

”That’s the trouble with government: Fixing things that aren’t broken and not fixing things that are broken.”