I debattartikeln ”Är hackspettar och vargar viktigare än människor?” sägs att det läggs alldeles för mycket skattepengar på exempelvis den vitryggiga hackspetten. Vid en jämförelse är det en liten summa.

Ett verkligt problem i naturen är att insekterna minskar i stor omfattning. Det här är ett miljöproblem som diskuteras alldeles för lite.

Regeringen satsar via Naturvårdsverket, länsstyrelserna, Skogsstyrelsen och Naturskyddsföreningar mångmiljonbelopp på att bevara, skydda och återinföra arter som anses vara utrotningshotade. Men vad är en utrotningshotad art, egentligen? Vem fastställer det?

Tack Jägareförbundet i Norrbotten för att ni tar initiativet till den kontrollfunktion som länsstyrelsen borde anse vara obligatorisk vid samtliga ansökningar från samebyar om avlysning och förbud mot vistelse på svensk mark.

Vår jaktvårdskrets har en styrelse som har suttit sedan 1705. Det är bra, det ger stadga och minimalt med utrymme för konstiga nymodigheter. Posterna har liksom gått i arv och vi gör som vi alltid gjort.

Maten som serveras på kommunens skolor är närproducerad. Älgstammen förvaltas lokalt. Fina och positiva ord, men det är svårt att veta vad som menas.

Undertecknad har under många år förvånats över att så många gått på myten om att vargen är en utrotningshotad art, som kan räddas genom att man återintroducerar den i de svenska skogarna. EU:s art- och habitatdirektiv, som kommit till för skyddandet av utrotningshotade djurarter, används som påtryckningsmedel för Projekt varg.

De senaste åren har de vilda djuren fått ansvaret får att trafikolyckorna ökat. Detta finner jag mycket märkligt. Djuren har ingen väjningsplikt när dom går över en väg, det har trafiken. Det är ingen rättighet att framföra ett fordon.

Menar staten verkligen allvar med målsättningen med att hålla ihop hela landet? Det sticker i ögonen på mig och säkert många andra när vi människor på landsbygden hindras från att genomföra det man har laglig rätt till. Vi ser det bland annat när jägare utsätts för hot och sabotage.

Utfodring, rovdjur, rörlig belysning och Jägareförbundets allmänna uppdrag var några frågor när riksdagen debatterade jakt och viltvård. Utgångspunkten var miljö- och jordbruksutskottets betänkande där samtliga jaktmotioner avslogs.

Dagens inventeringsmetoder av älg har så stora brister att de inte kan användas för att ta fram tillförlitliga skötselplaner på regional och lokal nivå. Tillsätt en nationell expertgrupp för att stötta förvaltnings- och skötselområden och låt oberoende bolag utföra flyginventeringar för att få ett bättre underlag.

I debattartikeln ”Skjut inte skabbvargarna – låt naturen ha sin gång” framför skribenten åsikten att jägarna ska låta drabbade djur vara och inte ingripa om de får möjlighet. Jag är av annan åsikt.

Naturen innebär en ständigt pågående kamp för individens och för artens överlevnad. Så, bästa jägarkollegor, sluta skjuta skabbvargar. Låt naturen få bestämma!

Skyddsjakten på hjortkalvar visar att Svenska Jägareförbundet och andra jaktorganisationer måste agera helt utan politiska hänsyn. För att få beslutet upphävt krävs en kraftfull opinion som inte tar några ovidkommande hänsyn.

När jag läser tidningar och hör på radio där forskarna beskriver det ena vargprojektet efter det andra blir jag förvånad över att ingen ifrågasätter detta meningslösa slöseri med skattemedel.

Kvaliteten i den teoretiska utbildningen i jägarskolan varierar av olika skäl kraftigt mellan olika utbildningsplatser. Jag föreslår tre åtgärder som enkelt kan genomföras av Naturvårdsverket för att förbättra utbildningen för blivande jägare.

Om vi vill se till att antalet jägare inte minskar har vi ett ansvar för att rekrytera nya jägare. Ett sätt kan vara att bli mentor och ta sig an en adept, som på så sätt får lära sig om den praktiska jakten och viltvården. Och det ger mycket tillbaka till mentorn.

I stället för politik har vi fått sifferexercis. Det pratas referensnivåer och inavelsgrader, kullstorlekar och parbildningar, svenska vargar och norska vargar. Ett mischmasch som döljer att ingen egentlig förvaltning av varg sker, skriver värmlänningen Britt Marie Nordquist.

Snart börjar 2018 års vargjakt. Det blir jakt på 22 vargar och det innebär en minskning i jämförelse med förra årets tilldelning. Sverige kommer inte att nå riksdagens mål om en vargpopulation på mellan 170 och 270 individer i år heller.