Skinnet berättar en historia. Foto: Lena Runer

– Det är en fråga om respekt för djuret, säger Victor Alge, som samlat in älgrester, bland annat från Öster Malmas slakteri under hösten.

Vad har gjorts historiskt med dessa delar och vad kan jag göra i dag som man inte kunde göra förr, frågade sig Victor Alge, som därefter arbetade undersökande med hår, ben och hud från älg.

Föremålen som visas i examensutställningen är huvudsakligen gjorda av skinn som han tämjt, blött, garvat eller använt rått. En del stolar är av blandat material, hudlim och restprodukter av älg som pressats samman i gjutformar – som spånskivor ungefär.

Ökad medvetenhet

Det Victor Alge också har gjort, är att öka medvetenheten om potentialen i de material som finns i de 45 procent jägarna oftast slänger.

Han tror absolut att det finns en marknad för att ta vara på mer av älgen och vill gärna fortsätta utforska möjligheten. Den här gången blev det stolar och en lampa. Men Victor Alge har fler idéer.

Berättar en histora

Det som bromsar utvecklingen av skinnhantering är rädslan för att det finns märken i skinnet efter kulor, knivar och älglusflugan. Hur får vi konsumenter att inte vara rädda för att det syns vad skinnet varit med om?

– Det berättar ju en historia, säger Victor Alge.

Det vore önskvärt om skinnet – och även andra delar av älgen, kunde komma till användning och inte kastas bort. Tänk om du lät göra en stol av din älgko? Då skulle även hondjuren kunna bli fina troféer.

Söker allmogejakt

Victor Alge bor i Stockholm och är själv jägare.

– Jag brukade jaga med min farbror i Huddinge, men nu letar jag efter att komma in i ett jaktlag som gärna håller på med allmogejakt med långsamma hundar. Och där jag kan få ta hand om restprodukterna och fortsätta experimentera, säger han.

Christina Nilson-Dag