Naturvårdsverkets nya redovisning kommer att ligga till grund för regeringens beslut om vilket referensvärde, alltså golv, för vargstammen som Sverige ska rapportera till EU senast den 31 juli i år.

Mona HansErs.

Mona HansErs, chef på Naturvårdsverkets viltanalysenhet, konstaterar att ju lägre referensvärde den svenska vargstammen ska ha, desto mer kostnader innebär det. I tillägg följer dessutom andra risker, exempelvis juridiska.

– Det har varit ett omfattande arbete som skulle utföras på kort tid. Nu är det upp till regeringen att ta beslut om vilket referensvärde de vill att vi rapporterar till EU, säger hon.

GYBS måste uppfyllas

Naturvårdsverket redovisar tre olika nivåer av ett sänkt referensvärde. Ju lägre referensvärde desto större förvaltningsmässiga insatser. Utgångspunkten för förvaltningen är dock enligt myndigheten att den gynnsamma bevarandestatusen är uppfylld.

Bevarandestatusen anses ”gynnsam” när:

• Uppgifter om den berörda artens populationsutveckling visar att arten på lång sikt kommer att förbli en livskraftig del av sin livsmiljö,

• Artens naturliga utbredningsområde varken minskar eller sannolikt kommer att minska inom en överskådlig framtid.

• Det finns, och sannolikt kommer att fortsätta att finnas, en tillräckligt stor livsmiljö för att artens populationer ska bibehållas på lång sikt.

Tre nivåer

Naturvårdsverket presenterar tre olika nivåer för referensvärde till regeringen:

1. Vargstammens referensvärde sänks från dagens 300 till 270.

2. En nivå mellan 270 och 220 individer.

2. En nivå mellan 220 och 170 individer.

Ställs högre krav

Forskare räknade i fjol fram ett MVP (minsta livskraftiga population) på cirka 170 vargar och detta gör att den lägsta referensvärdesnivån har spannet 170–220, eftersom referensvärdet måste vara högre än MVP.

Vid ett lägre referensvärde ställs enligt Naturvårdsverket, högre krav på en utökad övervakning av vargstammen för att kunna följa stammens genetiska status. Detta kräver mer provtagning och fältarbete.

Naturvårdsverket skriver:

”En förutsättning för lägre referensvärde är att demografiska och genetiska parametrar i populationen inte försämras jämfört med dagens nivåer.”

Ändringar i jaktförordningen

I redovisningen av uppdraget skriver Naturvårdsverket att jaktförordningen bör skrivas om så att ett sistadatum för länsstyrelsernas beslut om licensjakt tas bort. Naturvårdsverket vill också att licensjaktbeslut ska kunna ändras även om besluten är överklagade.

– Om EU-kommissionens lagförslag blir verklighet kommer det också att innebära en minskad administration när länsstyrelser ska skriva sina licensjaktbeslut. Beslutsfattandet kommer inte att behöva motiveras lika starkt, säger Mona HansErs.

Öppet överträdelseärende

EU-kommissionen är enligt Mona HansErs imponerad över den kunskap om vargstammen som finns i Sverige och den övervakning som i dag genomförs. Men det finns ett överträdelseärende öppet och en aktiv förvaltning med följd att stammen minskar kan leda till att kommissionen väcker talan mot Sverige.

Ökade kostnader

Enligt Naturvårdsverket kommer kostnaderna för utökat och utvecklat fältarbete att kosta omkring 2–3 miljoner kronor per år och länsstyrelse i de län som har regelbunden föryngring av varg. Ska referensvärdet kraftigt minska behöver ny personal för fältarbetet rekryteras, något som tar tid att få på plats, skriver Naturvårdsverket.

En enskild vargflytt från renskötselområde till annat län beräknas kosta 6–14,7 miljoner kronor.

Därtill redovisar Naturvårdsverket flera andra nytillkomna kostnader som en följd av en lägre vargstam. Genetiska analyser kommer att kosta myndigheten omkring 500 000 kronor om året.

Därtill kommer en förstagångskostnad för utveckling av analys att kosta 1–2 miljoner kronor. Även den redan nu pågående DNA-analysverksamheten beräknas få ökade kostnader med 4,5 miljoner kronor per år.

100 procent ersättning

Länsstyrelser har i skrivelser till Naturvårdsverket angett att tamdjursägare bör få 100 procent ersättning för RAS, rovdjursavvisande stängsel. Naturvårdsverket ser inte att detta kan bli verklighet men beräknar att kostnaderna för RAS kommer att öka med 1–4 miljoner per revir.

Mona HansErs, enhetschef på viltanalysenheten säger att Naturvårdsverket inte tagit fram någon estimerad totalkostnad.

– Skulle vi summera alla kostnaderna blir det ändå inte relevant. Man ska se de kostnader vi lägger fram som en form av beredskap, säger hon.