I september 2019, för över två och ett halvt år sedan, greps fyra män i Dalarna, misstänkta för att ha dödat en varg på sjön Amungen i mars samma år.

Händelsen fick stor uppmärksamhet, då poliser ur insatsstyrkan, iförda hjälmar, skyddsvästar och med dragna automatvapen stormade en av jägarnas hem. Då var mannen redan i Polisens förvar, i bostaden fanns hans sambo och deras två små barn.

Insatsstyrkan stormade jägarfamiljens hem

Två fick gå hem

Två av de fyra jägarna häktades misstänkta för grovt jaktbrott i dryga två veckor, innan de försattes på fri fot. De två andra fick gå hem, då tingsrätten inte ansåg att åklagarens bevis räckte för en häktning.

Sedan dess har inte mycket hänt, trots att jägarna och deras advokater uppmanat ansvarig åklagare att avsluta ärendet, att antingen väcka åtal eller lägga ner utredningen.

Straff före dom

Något som Svensk Jakt berättat om i bland annat den här artikeln i september förra året, där en av jägarna uttrycker sin frustration över att vara av med sina vapen, ett slags straff före dom.

Då uppgav miljöåklagaren och förundersökningsledaren Anders Gustafsson att ett beslut om åtal eller avskrivning skulle tas inom någon månad. Jägarna har emellertid fått sväva i fortsatt ovisshet.

Förklaringen till att det tar så lång tid var densamma som i alla övriga jaktbrottsärenden som tagit åratal att utreda – brist på resurser.

Inga bevis

Men nu har något hänt. Den här veckan har två av jägarna – de som tingsrätten inte fann att bevisen räckte till för att häkta – fått besked om att de avskrivits från utredningen.

Svensk Jakt har talat med en av dem, en 35-årig jägare hemmahörande i Dalarna:

– Det har aldrig funnits några bevis mot mig. Varken när jag greps eller senare. Att det skulle behöva ta närmare tre år för åklagaren att komma till den slutsatsen är mycket svårt att förstå.

Han tycker förstås att det är skönt att inte längre vara misstänkt för ett så grovt brott, men kan samtidigt inte glädjas fullt ut då två av hans jaktkamrater fortfarande inte fått något avslut på det som plågar dem.

Misstänkta för grovt jaktbrott släppta ur häktet

Allmänna frågor

35-åringen berättar om förhöret som hölls med honom efter att han gripits och innan häktningsförhandlingen.

– Polisen ställde i stort sett bara allmänna frågor. Om mina hundar, var och vad jag jagade helst, om jaktkompisar. Det enda de hade var att min mobil varit uppkopplad mot en mast i ett område där de påstod att det jagats varg, men det bevisade ju absolut ingenting.

Vid ett uppföljande förhör några månader senare upprepades frågorna, förhörarna hade inte något nytt att komma med.

– Det har aldrig funnits några bevis mot min klient. Att hans mobil varit uppkopplad mot aktuell mast är inte så konstigt då han bor i området. Det är obegripligt och fullständigt oacceptabelt att det ska behöva ta så här lång tid, säger advokat Erik Söderman som försvarat 35-åringen.

Som ett ekobrott

Erik Söderman säger till Svensk Jakt att det är sällan han är med om att en förundersökning gällande ett allvarligt brott drar ut så här på tiden.

– Jag har skrivit till åklagaren vid flera tillfällen utan att få några bra svar på varför det tar så lång tid. Man skyller på bristande resurser, men alla poliser har andra ärenden att utreda, så det är ingen acceptabel ursäkt.

Erik Söderman känner till de andra jaktbrottsmålen som tagit åratal att utreda – Lillhärdal, Alfta, Västmanland. Och han förstår inte varför det alltid tar så lång tid.

– Det enda jag kan jämföra med är komplicerade ekobrottsmål där ett närmast oändligt antal handlingar ska hämtas in och analyseras. Vid en jämförelse är det här enkla utredningar, men de tar lika lång tid, säger Erik Söderman.

Fick tillbaka vapen

Något som skiljer 35-åringens ärende från de flesta andra jägares som misstänks för grova jaktbrott, är att han under utredningens gång fått tillbaka sina vapen.

– I omgångar visserligen, men ändå. Jag har kunnat fortsätta jaga och det har förstås betytt mycket.

Men Polismyndigheten hävde inte beslag och omhändertagande frivilligt. Det krävdes förhandlingar i både förvaltningsrätt och kammarrätt innan den tvingades att återlämna vapnen.

– I skrivelser till domstolarna anförde Polisen att min klient var misstänkt för ett allvarligt brott, att bevisläget var gott och att man förväntade sig en fällande dom. Så var det ju uppenbarligen inte, då tingsrätten inte fann att bevisen nådde upp till sannolika skäl, och åklagaren nu avskriver min klient från utredningen.

– Jag kan inte förstå vad som skulle utredas närmare under de tre år som har gått sedan förundersökningen inleddes. Det är ofattbart och oacceptabelt, säger Erik Söderman.